Mjau, Matte mår pyton.
Men hon fick i alla fall dit någon som målade det andra laget med färg.
Så väggen är klar nu.
Och Matte är helt slut fast hon inte har gjort något idag.
Men medan hon ligger i sängen och stönar för att allt gör så ont så tar jag mig lite tid för min personliga utveckling.
Julen må vara förbi men julmusen finns kvar.
Och eftersom tiden för juldansarna har passerat så har vi hittat på andra lekar.
Numera blir det mycket kurragömma och tafatt.
Och varje gång jag hittar muslingen eller får fatt i den så blir det ju en liten svängom i alla fall.
Däremellan rusar jag runt som en liten galning inklusive sladd runt hörnet och mitt gömställe under sängen.
Muslingen hittar mig aldrig.
Men jag hittar alltid muslingen!
På bilden kan ni se hur muslingen försöker gömma sig.
Den kanske är lite trött.
Men den får inte vila förrän jag också vill vila.
Mjau!

Mjau, idag lider Matte av baksmälla.
Baksmälla efter målning av vägg.
Det var ju väntat.
Men istället för att stanna i sängen så åkte hon till katthemmet i alla fall.
Hon hade tänkt att ta det lite piano.
Men det fungerade naturligtvis inte.
Matte är en sådan där jobbig typ som alltid ger minst hundra procent.
Så även idag.
Och hon tyckte ändå att det var väldigt roligt när varenda en i en grupp av sju katter kom ner på golvet för att leka helt nära henne.
Och samtliga katter tog även chansen att hänga och klänga i den stora klöspelaren i samband med leken.
Ni har sett den på bild här tidigare.
Men Matte tog absolut inga bilder idag.
Även om hon hade önskat att hon hade haft telefonen till hands när alla sju katter lekte som sjutton.
Och sedan kom Matte hem.
Hon var så slut så hon kunde knappt gå.
Den migränen som låg på lut redan igår kväll nästan exploderade och hon hade konstiga muskelryckningar.
Hon ramlade i säng och syster Mimmi tog över vårdnaden.
Det blev purr-healing för hela slanten och extra många pussar.
Och mitt i allt så somnade Matte.
Eller kanske hon tuppade av?
Hon vaknade för en stund sedan och var hungrig.
Så syster Mimmi, som hade hållit sig nära, eskorterade henne till köket.
Vill ni ha en bild på syster Mimmi?
Mjau!

Mjau, idag har Matte dött målardöden.
Ni vet, det där fenomenet när man målar en vägg och sedan mer eller mindre dör efteråt.
För att den nödvändiga energin inte ens fanns där från början.
Man kan ju tycka vad man vill men Matte är så fruktansvärt envis.
Hon visste naturligtvis hur resultatet skulle bli.
Som det alltid blir när hon tar i för mycket.
Hon borde ha lärt sig vid det här laget.
Hon har ju ändå varit sjuk i nio år nu.
Visst, hon har blivit bättre på att undvika en del situationer.
Men rätt vad det är så åker hon dit igen.
Som om en fondvägg vore så himla viktigt.
Och i slutändan är det jag som måste ta tass om en nästan död Matte när hon kollapsar i sängen.
Det tog väldigt mycket purr och pussar i ansiktet innan hon ens orkade öppna ögonen.
Och middagen fick jag vänta väldigt länge på eftersom Matte inte kunde ta sig upp ur sängen.
Jag är lite sur på den där dumma väggen faktiskt.
Så ni får verkligen ingen bild på den.
Mjau!

Mjau, ikväll blev det plötsligt mörkt.
Helt och hållet och fullständigt.
I alla fall innan Matte satte på powerbanken och tände en massa ljus.
Jag låg för säkerhets skull kvar en längre stund i sovrummet och avvaktade.
Till slut insåg jag att ljuset dröjde och gick till Matte i vardagsrummet för att värma henne.
Man måste ju hålla ihop i krissituationer.
Men efter en dryg timme kom elen tillbaka.
Det tyckte i alla fall Matte var väldigt skönt.
Då skulle hon genast plocka in det sista i diskmaskinen och köra igång den.
Dessutom skulle hon ta sina mediciner och liknande trivialiteter.
Om ni frågar mig så kan det gärna vara fler strömavbrott.
Det är så himla mysigt.
Mjau!

Mjau, nu har snön kommit med besked och mer ska det bli.
Och som vanligt är hela kattnätet fullt med snö.
Egentligen borde Matte gå ut på balkongen och skaka av det.
Men hon orkar inte riktigt.
Dessutom fryser hon redan utan att gå ut på balkongen och få en massa snö på sig.
Och eftersom det bara ska fortsätta snöa så anser Matte att det bara är ett sisyfosarbete.
Ungefär som med mattorna och stenarna på vår egen balkong.
Kattnätet är dessutom redan lite trasig så Matte säger att det inte gör så mycket om det går sönder ännu mer.
Hon har redan skaffat ett nytt nät dessutom.
Och vi ska ju flytta hem snart.
Har ni fått mycket snö?
Mjau!

Mjau, bara för att jag skrev igår att Matte nog inte skulle måla den där fondväggen så släpade hon dit stegen idag.
Sedan tvättade hon av väggen.
En omgång med diskmedel och en med bara vatten.
Det är i alla fall en början.
Jag kommer uppdatera er om det händer något mer.
Det som hände idag var att Matte kollapsade i sängen när hon kom ner hit igen.
Och nu vägrar hon att gå upp igen.
Energin är helt slut.
Så då ligger vi väl och myser.
Det har jag absolut inget emot.
Mjau!

Mjau, det händer inte så mycket här hemma.
Matte är bara trött precis hela tiden.
Och då är jag också trött av solidaritet.
I morse ringde Mattes bror.
Då fick jag vänta på min frukost onödig länge.
Han ringer inte så ofta eftersom det är tolv timmar tidsskillnad mellan honom och oss.
Men jag vet inte riktigt om det är ett godkänt skäl till att vänta på frukosten...
Matte har ju egentligen planerat att frosta av frysen och måla en fondvägg.
Hittills har hon bara bredd ut papper på golvet och satt tejp över eluttaget.
Jag undrar lite om jag ska skriva om samma sak när det här året går mot sitt slut.
Det skulle inte förvåna mig om hon inte har kommit längre då...
Men den som lever får se.
Har er servicepersonal också svårt att få tummen ur?
Tvåbeningar är så konstiga.
Mjau!

Mjau, jag hoppas att jag har rätt när jag antar att vi alla har överlevt nyårsnatten.
Det blev aningen för mycket oväsen här runt tolvslaget och fram till halv ett ungefär.
Men eftersom jag inte blivit särskilt störd de senaste fyra åren sedan vi flyttade från Stockholm så blev jag inte överdrivet rädd.
Matte kunde lugna ner mig alla gånger som det small.
Jag tror att jag klarar lite oljud bara det inte blir för mycket.
Lite som med Mattes spindelfobi.
Det går fint med någon enstaka liten spindel ibland.
Men när det blir för ofta eller flera på en gång då får Matte panik och mår illa.
Så jag klarade mig rätt bra.
Men sedan kom det en stor bil mitt på dagen idag och skrapade bort is från gatan och precis då blev det ändå för mycket för mig.
Så jag gick och gömde mig under kudden i min fluffkoja.
Någon måtta får det faktiskt vara!
Nu är det ett nytt år med nya möjligheter och nya busstreck...
Jag har redan dragit ner något av Mattes saker på golvet bara för att.
Och det fungerade.
Matte lekte med mig en stund.
Annars har vi även idag tillbringat mycket tid i sängen.
Matte är väldigt kär i värmedynan så här års och när hon har värk.
Och jag är naturligtvis alltid där Matte är.
Mjau!