Mjau, precis fyra veckor efter flytten så har jag börjat med med mina busrusningar igen.
Självklart har jag rusat runt ibland.
Men inte så där galet som jag brukade göra hemma, inklusive sladdandet runt hörnen.
Sedan igår är jag igång igen.
Jag rusar runt så tassarna flyger och jag lämnar märken på parketten...
Gärna i samband med att Matte kastar godis.
Men egentligen behöver jag ingen anledning alls.
Bara känna spring i benen.
Så det tog fyra veckor för mig att känna mig hemma på riktigt.
För det är en sak att vara nyfiken och gå runt och utforska.
Och en helt annan att känna sig så trygg att man kan rusa runt som en liten galning.
Mjau!