Mjau, idag var inte min dag.
Först höll Matte på att låsa ut mig på balkongen.
Hon tittade ut som hastigast och kunde inte se mig.
Så hon stängde balkongdörren och gick därifrån.
Men när hon kastade en blick bakåt såg hon mitt besvikna ansikte tryckt mot glaset.
Då fick hon bråttom att öppna upp igen.
Sedan började Matte stuva undan saker från vardagsrummet till sovrummet, allt detta som hon inte har packat upp än, för att det skulle vara möjligt för hemtjänsten att städa.
Jag gick genast till sovrummet, kröp in i min fluffkoja och gömde mig under kudden.
Eftersom Matte inte såg när jag gjorde det och ville vara säker på att jag var där inne så rörde hon lite vid kudden.
Det fick mig att få ett flashback tillbaka till för två veckor sedan när hon hade försökt att få in mig direkt från fluffkojan i transportburen.
Och eftersom det inte var något bra minne och jag ville undvika liknande dumheter så morrade jag lite under min kudde.
För säkerhets skull.
Då var Matte nöjd med informationen och stängde dörren till sovrummet.
Det var tyst ett tag.
Men sedan kom hemtjänsten och vallade snabeldraken länge och väl.
Det fattar ju vem som helst att den här dagen var förstörd.
Eller hur?
Och till slut, när jag vågade mig fram igen och tänkte hänga lite på balkongen så började det regna.
Så jag la mig i min larvtunnel och surade lite i största allmänhet.
Ibland är livet väldigt jobbigt.
Mjau!