Mjau, idag blev Matte äntligen klar.
Inte en enda minut för tidigt, om ni frågar mig.
Matte kan man inte fråga.
Hon är mer död än levande.
Efter två timmars jobb kom hon hit och bara gick och la sig.
Sedan dess har hon legat där.
Ibland stirrandes upp i taket.
Ibland med ögonen stängda.
Hon är alldeles för trött för precis allt.
Den gångna natten blev det inte mycket sömn eftersom Matte hade för mycket värk.
Själv är jag väldigt glad att ha Matte hemma hos mig.
Även om hon knappt kan röra sig och först för fem minuter sedan kom på att jag kanske behövde få kvällsmat...
Jag bryr mig inte så länge vi är tillsammans.
Jag har förlåtit henne helt och hållet för det där hemska som hände i söndags.
Jag älskar henne alldeles för mycket och jag behöver pussa och buffa på henne för att må bra.
Nu ska jag göra mitt bästa för att få Matte att bli bra igen.
Mjau!