Mjau, idag var Matte borta i många timmar.
Hon var nästan död när hon väl kom hem.
Och lite frustrerad.
Tejpen tog slut när de var nästan klara.
Så nu måste Matte dit igen imorgon och göra klart.
Suck.
Jag ligger fortfarande och gömmer mig i min fluffkoja under kudden när Matte inte är här med mig.
Det är lite tråkigt i längden, om jag ska vara ärlig.
Så idag hade jag verkligen lite överskottsenergi när Matte äntligen kom hem.
Först skulle jag ha en massa gos.
Och sedan tog faktiskt nyfikenheten över.
Matte hade lämnat ytterdörren öppen eftersom det var väldigt varmt, inte minst i lägenheten.
Hon hoppades på lite luftcirkulation.
Men hon fick mig att cirkulera istället.
Jag gick försiktigt fram till dörren och tittade ut i loftgången.
Och eftersom Matte inte protesterar så tog jag ett steg ut.
Där ute stod även Mattes rollator, den känner jag ju igen.
Sedan kändes det lite läskig och jag sprang in igen.
Men efter en liten stund testade jag igen.
Och igen.
Men bara när det var helt tyst där ute.
Visst är jag modig?
Matte sa att jag var en busunge.
Nu är dörren stängd.
Och det kanske är lika bra.
Det känns mycket tryggare.
Mjau!