Mjau, livet är fortfarande lite jobbigt.
Någon gång sent igår kväll förlät jag till slut Matte och gosade lite med henne.
Hon låg ändå vaken eftersom hon hade alldeles för mycket värk för att kunna sova.
Men under större delen av dagen idag har jag glömt mig i min fluffkoja, under eller bakom kudden.
Matte tjatade på mig med jämna mellanrum.
Däremellan tog hon den lilla vagnen till "gamla" lägenheten och lastade på med saker som skulle ner en våning.
Som ett byte med sängkläder, rena underkläder, en extra t-shirt, en tröja, en massa mat till mig, en hel del mat till henne och mycket mer.
Sedan var hon fullständig slutkörd.
Hon vilade i en fåtölj och åt lite mat och då kom jag och åt lite mat också.
Sedan upptäckte jag att Matte även hade tagit med min gröna larvtunnel och då blev jag glad!
Jag tittade i den länge och väl och hoppade även lite omkring i den.
Sedan satt jag länge vid den öppna balkongdörren.
Egentligen ville jag gå ut.
Men samtidigt kändes det väldigt läskigt.
Till slut vågade jag att sitta på utsidan istället.
I alla fall en stund.
Sedan gick jag runt i lägenheten och nosade lite överallt.
Vissa saker luktade bekant och andra helt främmande.
Det kommer nog dröja några dagar innan jag känner mig helt bekväm i den här lägenheten.
Matte är inte bekväm heller.
Hon saknar soffan.
Och hon hittar ingenting i köket, allt ligger någon annanstans än i vår lägenhet.
Hennes kropp och rörelse är inte anpassad till den här lägenheten, fast det är en likadan planlösning.
Sedan blev Matte plötsligt fruktansvärd trött och frusen och var tvungen att krypa in i sängen och sova en stund.
Hennes batteri är helt och hållet urladdat och hon får ingen laddning förrän veckan är slut.
Så hon övertrakasserar sin budget och måste ta dyra "energilån" som kommer med en mycket hög "ränta" .
Gissa vem som kommer att krascha totalt när den här veckan är slut...
Jag är nästan lite orolig för henne.
Fast jag har fullt upp med min egen anpassning.
Livet är verkligen inte enkel just nu.
Mjau!