Mjau, ikväll var Matte borta i tre timmar.
Jag är van med onsdagseftermiddagarna.
Men idag är det ju fredag.
Hon var på middag hos paret som lånar oss lägenheten under stambytet.
Hon fick både mat och lite information om lediga skåp i lägenheten, diskmaskinen, elskåpet och wifi.
Vad hon behöver och inte behöver ta med sig.
När hon kom hem med nycklar till slut så betedde jag mig som om hon hade varit borta i tre dagar istället.
Jag hade varit lite rädd att hon hade övergett mig i den halvtomma lägenheten...
Matte säger visserligen att hon aldrig skulle överge mig.
Men saker kan ju hända.
Under våra år tillsammans har hon två gånger åkt iväg till akuten och varit borta många timmar.
Så man vet ju aldrig.
Jag känner på mig att det kommer hända mycket de närmaste dagarna.
Och jag vet inte riktigt om jag vill vara med.
Varför kan inte allting vara precis som alltid?
Jag vill inte!
Men Matte säger att vi kommer att ta oss igenom det tillsammans.
Mjau!