Mjau, det är ansträngande att packa ihop halva lägenheten.
Ansträngande för Matte eftersom hon är kronisk sjuk och bara det är ett heltidsjobb utan ledighet eller semester.
Och ansträngande för mig som hela tiden försöker att hjälpa till.
Så snart Matte sjunker ner i soffan så följer jag efter och lägger mig tätt intill.
Kräver gärna lite gos också.
Sedan somnar jag av ren utmattning.
Men när Matte reser sig upp igen så går jag det samma.
Oftast i alla fall.
Någon gång emellanåt tillåter jag mig att ligga kvar.
Ibland undrar jag om katter kan få utmattningssyndrom...
Igår kväll hade vi strömavbrott.
Som tur var så var Matte ganska väl förberedd för situationen med stearinljus, ficklampa och en powerbank med ljusfunktion.
Det var en himla tur för det var helt beckmörkt i hallen, badrummet och sovrummet.
Så kompakt att inte ens jag kunde se något.
Då tände Matte powerbanken och ställde den i badrummet.
På det viset blev det mycket lättare även för mig.
För ni vet väl om att även om katter kan se i mörkret så fungerar det inte riktigt när det är fullständig mörkt.
Mjau!