Mjau, jag kan inte påstå att jag förstår Mattes problem.
Tvåbeningar är så himla konstiga.
De hittar alltid på problem där det inte finns några.
Till exempel mitt jobb som ledsagare som jag tar på mycket stor allvar.
Någon måste ju hålla koll på Matte, eller hur?
Men då är jag tydligen i vägen.
Det är jag även vanligtvis emellanåt, om ni frågar Matte.
Men just nu när Matte packar ihop saker inför stambytet så är jag tydligen i vägen hela tiden.
"Gå bort från mina fötter" är definitivt den mest uttalade meningen här hemma just nu.
Jag vill ju bara hjälpa till!
Och dessutom vill jag veta vad som händer.
Det här med flyttkartonger och transportburen väcker lite dåliga minnen till liv.
Så det är bäst att hålla sig nära Matte, tycker jag.
Dessutom kan väl en så söt liten katt som jag aldrig vara i vägen.
Så det så.
Mjau!