Mjau, Matte är så himla knasigt!
Ja, det vet ni ju vid det här laget.
Men ta det här med pussel.
Hon håller på med ett pussel i säkert en vecka.
Dribblar runt på de tusen bitar fram och tillbaka.
Hon suckar och stönar emellanåt.
Till slut är det klart.
Och i precis samma stund plockar hon isär det igen.
Så mycket jobb för ingenting!
Sedan lägger hon bitarna i en plastpåse, tillbaka in i kartongen med en lapp på att alla bitar finns.
Sedan ställer hon kartongen i hallen.
Och jag undrar bara VARFÖR?!
Har hon verkligen inget bättre för sig?
Jag kan komma på några bättre saker på en gång:
Ge mig godis, leka med mig, gosa med mig, ta en tupplur...
Det finns många saker som är bättre än att sätta ihop små pappersbitar.
Men tvåbeningar är som sagt knasiga.
Jag kommer nog aldrig riktigt begripa mig på dem.
Mjau!