Mjau, idag kände jag mig för ovanlighetens skull pratglad.
Jag satt vid balkongdörren och tittade ut.
Och så började jag prata.
Precis som när man gör när man tittar på en fjäderkotlett.
Förutom att det inte fanns någon fjäderkottlett där ute.
Men det hindrade mig inte alls från att låtsas att det fanns en där.
Tvåbeningar säger ju "fake it till you make it".
Så jag övade helt enkelt på min konversationsteknik och hoppades på att en fjäderkotlett skulle dyka upp.
Nu var det tyvärr ingen som kände sig tilltalad och dök upp.
Men kanske nästa gång.
Mjau!