Mjau, idag var det onsdag igen.
Så Matte stack iväg till katthemmet.
Hon gullade med en massa katter men tog inte en enda bild.
Så vi får gräva fram en bild som hon tog för två veckor sedan.
Och det är kanske lika bra eftersom jag aldrig bloggade för två veckor sedan.
Det var då bloggplatsen låg nere och det inte gick att göra ett vettigt inlägg.
Så ni fick aldrig se dessa fina bilder på den här söta killen.
Matte är ganska så förtjust i honom.
Och han är väldigt förtjust i hennes godis.
Men titta på hans svans.
Visst är den alldeles för lång?
Han får bära den i en båge så att den inte ska släpa i golvet...
Mjau!

Mjau, ännu mer kvällsgos.
Tryggare kan ingen vara.
Dessutom håller jag tass med Mattes hand.
För tio år sedan var jag helt emot konceptet med närhet och beröring.
Men sedan sju år kan jag istället inte klara mig utan det.
Jag blev helt omvänd av min Matte.
Därför är det självklart att hon ska ställa upp och gosa med mig när som helst jag känner för det.
Logiskt, eller hur?
Mjau!

Mjau, något av det bästa som finns är kvällsmyset som vi har varje kväll i sängen innan vi ska sova.
Då ligger jag på Mattes vänster arm och spinner en liten kvällsvisa medan Matte klappar mig en stund.
Sedan ligger vi kvar och håller på att nästan somna.
Eller jo, jag somnar ibland.
För det är ju så mysigt.
Och det mest trygga som finns.
Naturligtvis kräver jag samma sak närsomhelst vi går och lägger oss.
Även om vi ska sova middag.
Eller bara vila lite.
Om jag fick bestämma så skulle vi lägga oss minst fem gånger per dag.
Tyvärr får jag inte bestämma det.
Inte så ofta i alla fall.
Men ibland.
Mjau!

Mjau, Matte mår äntligen lite bättre.
Vila, extra sömn, nässpray och halstabletter har nått en viss framgång.
Idag har hon roat sig med att leta efter ett nytt duschdraperi.
Hon tycker att vi behöver ett riktigt snyggt nytt duschdraperi till det nya badrummet.
När det väl är klart.
Sedan har hon tvättat en av mina två toalådor.
Hon kan bara ta en i taget eftersom jag inte alls uppskattar hennes ansträngningar.
När en låda är helt ren med nytt strö i så vägrar jag att använda den i några dagar eftersom den inte luktar bekant längre...
Men eftersom jag även anser att jag absolut inte kan använda en låda längre så snart som jag har bajsat i den så blir jag ju förr eller senare tvungen att använda båda lådorna igen.
Matte rensar lådorna morgon och kväll, men däremellan tycker hon att jag borde klara mig.
Det tycker jag vad jag vill om.
Mjau!

Mjau, har ni läst Cornelias kommentar?
När hennes matte råkade låsa ut hennes lillebror?
Jag gissar att vi i stort sett alla har varit med om det någon gång.
Jag har varit med om det redan två gånger i den här tillfälliga lägenheten.
Nästan i alla fall.
På vår balkong vet Matte var jag brukar sitta eller ligga.
Här finns det någon död vinkel där jag bara sitter ibland.
En gång höll Matte på att stänga balkongdörren när jag kom och ville in.
Den andra gången hade Matte precis stängt dörren och började gå därifrån när jag plötsligt satt på andra sidan glaset och tryckte nosen mot det.
Så det var inte ens en hel minut.
Men jag tar lite illa upp eftersom jag inte gillar stängda dörrar mellan mig och Matte.
Jag hatar när Matte stänger ytterdörren från utsidan.
Har ni blivit utlåsta någon gång?
Mjau!

Mjau, i brist på bättre så tittar jag tillbaka till ett av de bästa mål som jag har skjutit under alla år.
De absolut bästa är naturligtvis när jag skjuter på Matte.
Men den här är faktiskt episk.
Den gjorde jag under mitt första år med Matte så den visar att jag är en naturbegåvning när det gäller bollkänsla och bollkontroll.
Då hade jag alltså aldrig tidigare lekt i hela mitt liv.
Men jag är helt enkelt bäst på bollar.
Mjau!

Mjau, vi såsar runt här hemma och gör just ingenting.
Matte har inte blivit bättre ännu fast jag jobbar på det.
För tillfället är hon mest less på huvudvärken som har suttit i under två dygn.
Den gör att hon inte orkar läsa något, titta på något eller lyssna på något.
Tankeverksamheten fungerar inte heller.
Egentligen vill hon bara ligga och blunda.
Så det blir mycket av den varan.
Och det är ju som tur är inte mycket hon verkligen behöver göra.
Matte är alltid glad, när hon mår pyton, att hon inte längre har ett jobb att gå till.
Att hon slipper ha dåligt samvete över att behöva sjukskriva sig.
Även om hon kan sakna känslan av att ha gjort skillnad i andra människors liv.
Men nu kan hon i alla fall känna att hon gör skillnad i olika katters liv.
Det är ju inte fy skam heller.
Eller hur?
Mjau!

Mjau, idag var Matte sjuk.
Naturligtvis var jag glad att hon stannade hemma hos mig.
Men Matte var inte ett dugg glad.
Hon hade velat träffa "sina" katter och fortsatt att jobba med dem.
Dessutom tycker hon inte om att ha feber och ont i halsen.
Just halsen gör dessutom att hon knappt säger ett ord.
Vilket faktiskt är ganska trist.
Hur som helst så har vi legat i sängen nästan hela dagen och sovit ganska många timmar.
Vilket naturligtvis bara var mysigt.
Matte har känt sig mycket frysen på grund av febern, även om den inte är särskilt hög.
Men både jag och den elektriska värmedynan har jobbat på att hålla henne varm.
Hon är även lite snorig.
Men hon köpte nyligen ett megastort pack med pappersnäsdukar så nu kan hon vara snorig hela hösten och vintern om hon känner för det...
Själv är jag inte ett dugg förkyld som tur är.
Så nu kan jag jobba på lite som vårdkatt igen.
Det borde bli extra mycket godis som betalning.
Mjau!