Mjau, för tio år sedan skrev jag ett inlägg med titeln "hämden är ljuv".
Då hade Matte varit iväg på en veckas semester.
Och jag gav henne en fin överraskning när hon kom hem.
För även om jag fortfarande var rätt så skygg efter nio månader tillsammans så tyckte jag redan då extremt illa om att bli övergiven.
Matte är ju min och ska vara hemma med mig!
Ändå tog det henne tio år och en kameraövervakning förra året för att inse att hon aldrig mer kan åka bort längre än över dagen.
Nu har hon i alla fall fattat.
Men det hade hon inte då.
Så därför fick hon det där välkomnande hon förtjänade...
Mjau!