Mjau, i morse blev livet plötsligt 150 procent bättre.
Då fanns det nämligen en liten fjäderkottlett på balkongen!
Den var så liten och rund så det skulle bara ha varit en munsbit för mig.
Skulle ha varit, som sagt.
Balkongdörren var nämligen stängd...
Ibland har jag bara så himla mycket otur.
Åt andra sidan, om dörren hade varit öppen så är det mycket möjligt att Matte hade hunnit ut samtidigt och sjasat bort min fjäderkottlett.
Vi har ju haft liknande situationer förr.
Min lilla munsbit hoppade och flaxade mycket länge runt på balkongen och pickade lite överallt.
Den fick sig minsann en och annan munsbit därute.
Själv satt jag på andra sidan glaset och kände mig smått frustrerad.
Jag var otroligt sugen på den där munsbiten!
För säkerhets skull stod jag redo att hoppa - ifall glaset skulle försvinna på något mystiskt sätt.
Jag stod även fullkomligt orörlig hela tiden för att inte skrämma iväg den.
Förutom att äta en fjäderkottlett är det nästbästa att titta på den.
Till slut flög den iväg.
Den hade inga problem alls att ta sig genom nätet eftersom den var så liten.
Matte säger att det var en gärdsmyg.
Jag satt kvar i en timme vid balkongdörren efteråt.
Ifall den skulle komma tillbaka.
Det gjorde den inte.
Jag är fortfarande lite ledsen över det.
Mjau!