Mjau, jag kan berätta för er att Matte fortfarande fotar mig helt utan mitt medgivande eller medvetande.
Senast idag gjorde hon det igen.
Tänk att man inte kan njuta av en solig och fin höstdag på balkongen i lugn och ro.
Direkt är Matte där och fotar.
Hon verkar aldrig ha något bättre för sig.
När jag ser att hon står med telefonen i högsta hugg så gillar jag att sabba genom att snabbt springa fram till henne.
Då blir det inga bilder.
Eller kanske en suddig.
Den här bilden från idag är också lite suddig.
Matte orkade nämligen inte resa sig utan zoomade in mig istället.
Eller jo, hon kanske inte reste sig eftersom fåtöljen knarrar lite då.
Och då hade jag kommit springande och förstört bilden.
Matte undrade efteråt vad sjutton det var jag höll på med där ute.
Jag tog väl tass om växterna på balkongen.
Får man inte göra det?
Jag ifrågasätter ju inte heller allt Matte tar för sig.
Idag till exempel, när vi gick tillsammans genom lägenheten så plockade Matte plötsligt upp mig, pussade mig på huvudet och släppte ner mig igen.
Jag blev fullständig överrumplad.
Vanligtvis går jag bara med på sånt när vi är på väg till sängen.
Mjau!