Mjau, vi såsar runt här hemma och gör just ingenting.
Matte har inte blivit bättre ännu fast jag jobbar på det.
För tillfället är hon mest less på huvudvärken som har suttit i under två dygn.
Den gör att hon inte orkar läsa något, titta på något eller lyssna på något.
Tankeverksamheten fungerar inte heller.
Egentligen vill hon bara ligga och blunda.
Så det blir mycket av den varan.
Och det är ju som tur är inte mycket hon verkligen behöver göra.
Matte är alltid glad, när hon mår pyton, att hon inte längre har ett jobb att gå till.
Att hon slipper ha dåligt samvete över att behöva sjukskriva sig.
Även om hon kan sakna känslan av att ha gjort skillnad i andra människors liv.
Men nu kan hon i alla fall känna att hon gör skillnad i olika katters liv.
Det är ju inte fy skam heller.
Eller hur?
Mjau!