Mjau, jag tänkte att jag skulle skrämma er lite med mina självlysande ögon.
Men Matte påstår att jag är alldeles för söt för att kunna skrämma någon.
Själv låter jag mig inte skrämmas av stormen som fortsätter med oförändrad styrka.
Det har varit så många stormar sedan vi flyttade hit.
Man vänjer sig.
Och imorgon ska det bli lite lugnare.
Då kanske jag kan lufta pälsen en snabbis på balkongen.
Om jag skulle försöka med det nu så skulle jag nog få vingar och flyga iväg.
Har ni hört talas om flygande katter?
Inte jag heller.
Och jag är verkligen ingen pionjär.
Jag ska helt enkelt ligga kvar i Mattes knä och träna på att ha läskiga ögon.
Det är en lagom sysselsättning för en lördag.
Mjau!