Mjau, idag blev Matte äntligen klar.
Inte en enda minut för tidigt, om ni frågar mig.
Matte kan man inte fråga.
Hon är mer död än levande.
Efter två timmars jobb kom hon hit och bara gick och la sig.
Sedan dess har hon legat där.
Ibland stirrandes upp i taket.
Ibland med ögonen stängda.
Hon är alldeles för trött för precis allt.
Den gångna natten blev det inte mycket sömn eftersom Matte hade för mycket värk.
Själv är jag väldigt glad att ha Matte hemma hos mig.
Även om hon knappt kan röra sig och först för fem minuter sedan kom på att jag kanske behövde få kvällsmat...
Jag bryr mig inte så länge vi är tillsammans.
Jag har förlåtit henne helt och hållet för det där hemska som hände i söndags.
Jag älskar henne alldeles för mycket och jag behöver pussa och buffa på henne för att må bra.
Nu ska jag göra mitt bästa för att få Matte att bli bra igen.
Mjau!

Mjau, idag var Matte borta i många timmar.
Hon var nästan död när hon väl kom hem.
Och lite frustrerad.
Tejpen tog slut när de var nästan klara.
Så nu måste Matte dit igen imorgon och göra klart.
Suck.
Jag ligger fortfarande och gömmer mig i min fluffkoja under kudden när Matte inte är här med mig.
Det är lite tråkigt i längden, om jag ska vara ärlig.
Så idag hade jag verkligen lite överskottsenergi när Matte äntligen kom hem.
Först skulle jag ha en massa gos.
Och sedan tog faktiskt nyfikenheten över.
Matte hade lämnat ytterdörren öppen eftersom det var väldigt varmt, inte minst i lägenheten.
Hon hoppades på lite luftcirkulation.
Men hon fick mig att cirkulera istället.
Jag gick försiktigt fram till dörren och tittade ut i loftgången.
Och eftersom Matte inte protesterar så tog jag ett steg ut.
Där ute stod även Mattes rollator, den känner jag ju igen.
Sedan kändes det lite läskig och jag sprang in igen.
Men efter en liten stund testade jag igen.
Och igen.
Men bara när det var helt tyst där ute.
Visst är jag modig?
Matte sa att jag var en busunge.
Nu är dörren stängd.
Och det kanske är lika bra.
Det känns mycket tryggare.
Mjau!

Mjau, idag har Matte med hjälp tagit ner hit det mesta som skulle vara med.
Även en till av mina kojor, hallmattan som även fungerar som lekmatta, och en dörrmatta till balkongdörren.
Där ligger jag i skrivande stund och tittar ut.
Mycket trevligare med en matta att ligga på!
Jag blev även glad för kojan och hallmattan.
Så skönt med saker som man känner igen.
Matte tycker inte att något känns skönt.
Idag gjorde varenda steg hon tog ont.
Men nu återstår bara att ta ner lite mer kläder och tvättkorgen och det sista från kylen och frysen.
Och så ska allt plastas in.
Kläderna hade Matte tänkt att ta idag.
Men hantverkarna hade skadat en kabel så det var kolmörkt i hennes sovrum.
Och när hon skulle lämna lägenheten så hade de stängt av all el i hennes lägenhet så hon såg heller inte tvättkorgen i badrummet...
Tvåbeningar är ju så rökta utan el.
Under den gångna natten försvann elen igen.
Den här gången var det ett blixtnedslag som gjorde ön strömlöst.
Men det var mitt i natten och Matte hade redan somnat av ren utmattning.
Nu hoppas jag att hon och väninnan hinner klart med allt imorgon så Matte äntligen kan stanna hemma hos mig hela dagen.
Visserligen kommer hon att krascha riktigt ordentligt sedan.
Men jag ska nog ta tass om henne.
Mjau!

Mjau, det går lite bättre för varje dag.
I alla fall för mig.
För Matte går det sämre och sämre istället.
Jag har vågat mig ut på balkongen flera gånger.
Jag stannar inte kvar därute någon längre stund.
Det blir några minuter åt gången.
Jag börjar även vänja mig vid min nya matplats i köket.
Jag har även börjat följa Matte fram och tillbaka genom lägenheten.
Jag gosar med henne i sängen och igår kväll låg jag i hennes knä.
Eftersom fåtöljerna är smala så går det ju inte att ligga bredvid.
Matte säger att hon inte längre är bekymrad över mig.
Nu är hon bara bekymrad över hur hon ska orka med allt som är kvar att göra.
Dessutom har hon slut på flyttkartonger.
Så imorgon måste hon se om hantverkarna kan låna henne några stycken.
De har också flyttkartonger eftersom det gick att köpa till tjänsten att packa ihop allt och plasta in allt.
Matte tyckte att det var på tok för mycket pengar de skulle ha för det.
Fast så här mitt i så kan man ju undra om det kanske hade varit väl investerade pengar...
Med tanke på att Mattes kropp försöker ta död på henne.
Imorgon ska hon i alla fall få hjälp av en väninna.
Det känns lugnande för mig.
Jag börjar nämligen bli lite orolig över hur mycket hon stönar och ojar sig.
Ikväll var hon så trött att hon inte ens kunde få induktionshällen på spisen att fungera.
Igår använde hon micron och hade problem även med den.
Det är en himla tur att den ena fåtöljen har ett fotstöd så att Matte kan sitta och vila lite mellan varven.
När hon har ätit på kvällen så ramlar hon direkt ner i sängen.
Det tar dock lång tid innan hon kan sova eftersom hon har så ont.
Istället kan hon gosa extra mycket med mig.
Det tycker jag är trevligt.
Mjau!

Mjau, livet är fortfarande lite jobbigt.
Någon gång sent igår kväll förlät jag till slut Matte och gosade lite med henne.
Hon låg ändå vaken eftersom hon hade alldeles för mycket värk för att kunna sova.
Men under större delen av dagen idag har jag glömt mig i min fluffkoja, under eller bakom kudden.
Matte tjatade på mig med jämna mellanrum.
Däremellan tog hon den lilla vagnen till "gamla" lägenheten och lastade på med saker som skulle ner en våning.
Som ett byte med sängkläder, rena underkläder, en extra t-shirt, en tröja, en massa mat till mig, en hel del mat till henne och mycket mer.
Sedan var hon fullständig slutkörd.
Hon vilade i en fåtölj och åt lite mat och då kom jag och åt lite mat också.
Sedan upptäckte jag att Matte även hade tagit med min gröna larvtunnel och då blev jag glad!
Jag tittade i den länge och väl och hoppade även lite omkring i den.
Sedan satt jag länge vid den öppna balkongdörren.
Egentligen ville jag gå ut.
Men samtidigt kändes det väldigt läskigt.
Till slut vågade jag att sitta på utsidan istället.
I alla fall en stund.
Sedan gick jag runt i lägenheten och nosade lite överallt.
Vissa saker luktade bekant och andra helt främmande.
Det kommer nog dröja några dagar innan jag känner mig helt bekväm i den här lägenheten.
Matte är inte bekväm heller.
Hon saknar soffan.
Och hon hittar ingenting i köket, allt ligger någon annanstans än i vår lägenhet.
Hennes kropp och rörelse är inte anpassad till den här lägenheten, fast det är en likadan planlösning.
Sedan blev Matte plötsligt fruktansvärd trött och frusen och var tvungen att krypa in i sängen och sova en stund.
Hennes batteri är helt och hållet urladdat och hon får ingen laddning förrän veckan är slut.
Så hon övertrakasserar sin budget och måste ta dyra "energilån" som kommer med en mycket hög "ränta" .
Gissa vem som kommer att krascha totalt när den här veckan är slut...
Jag är nästan lite orolig för henne.
Fast jag har fullt upp med min egen anpassning.
Livet är verkligen inte enkel just nu.
Mjau!