Mjau, det var hemsk varmt idag.
Matte stängde balkongdörren redan på förmiddagen eftersom det blev snabbt varmare ute än inne.
Inte för att det blir svalare inomhus då.
Men temperaturen stiger lite långsammare.
Sedan tog vi en lång siesta.
När vi vaknade var det trettio grader i skuggan.
Matte försökte göra någon nytta men det var alldeles för varmt.
Dessutom hade jag bestämt mig för att hjälpa till.
Vilket Matte inte alls blev glad för.
Hon är fruktansvärt otacksam.
Nu låter jag ju inte bekomma mig så mycket av det.
Jag gör helt enkelt det som jag tror att det måste göras - kasta mig framför Mattes fötter stup i kvarten.
Däremellan kastade jag mig på rygg för att lufta magfluffet.
Jag har alldeles för mycket päls på magen för varmt väder.
Så Matte gav upp helt enkelt.
Hon kastade sig i soffan framför fläkten.
Inte för att lufta magfluffet dock.
Hon har ingen päls på magen alls.
Däremot en stor kudde...
Det skulle egentligen åska och regna på eftermiddagen.
Men det blev inte så mycket av det.
Det mullrade mest lite i fjärran.
Till slut kom det faktiskt en liten skur men direkt efter det kom solen fram igen.
Så det var bara att kasta sig på golvet igen...
Mjau!

Mjau, igår höll Matte på att ramla över mig igen.
Det gör hon ju flera gånger på en månad.
Och så har hon mage att skylla på mig dessutom!
Ibland undrar jag om hennes ögon fungerar?
Må vara att jag kom mycket snabbt och helt ljudlöst.
Och må så vara att Matte hade lite bråttom dessutom.
Men det borde väl inte hindra henne från att se sig för?
Nu snubblade Matte rejält och höll på att tappa balansen och ramla.
Och vet ni vad som händer då?
I sitt försök att inte ramla framåt så är det jag som får ett spark i sidan.
Naturligtvis var det inte meningen och Matte brukar alltid be om ursäkt när något liknande händer.
Men sedan säger hon alltid att JAG ska se mig för!
När det är hon som har dummat sig.
Jag är väl tillräckligt stor för att uppmärksammas så man inte springer in i mig?
Ibland undrar jag om Matte överhuvudtaget har koll på var hon sätter fötterna...
Tveksamt, mycket tveksamt.
Hon lyckas ju även att snubbla över mattkanter, stolsben och papperskassar.
Och då kan hon inte skylla på att de har smugit sig på henne...
Men mig går det tydligen fint att lägga skulden på.
Bara för att jag vill vara nära.
Bara för att jag vill visa vägen.
Bara för att jag tycker så mycket om henne.
Jaha ja, det kanske är smällar som man får ta.
Jag brukar heller inte ta så mycket illa vid mig.
En minut efter är jag framför Mattes fötter igen.
Livet är minsann inte lätt, ska ni veta.
Mjau!

Mjau, idag var Matte på katthemmet och naturligtvis hälsade hon på honom som kommer på andra platsen.
På första platsen finns givetvis jag!
Men Matte är ju lite kär i honom också.
Det blev hon direkt första gången som hon träffade honom för ganska exakt 2,5 år sedan.
Under den tiden har han varit på vift i 1,5 år.
Men Matte kunde aldrig släppa tanken på honom.
Idag, efter att han hade ätit godis ur hennes hand ute i rastgården, så hämtade Matte telefonen och han en liten fotosession med honom.
Han ställde beredvillig upp på det fast det var väldigt varmt i solen.
Matte tog många bilder innan han fick nog och flyttade sig till skuggan.
Och då tog Matte bilder på honom i skuggan.
Men han var väldigt söt där han låg i solen bland några grenar för det såg ut som om han hade en blomsterkrans på huvudet.
När hon kom hem och tittade på bilderna och pratade om honom så blev jag lite putt.
Jag är också grå.
Jag är också söt.
Jag kan också äta godis ur handen.
Jag kan dessutom gosa och pussas.
Jag sover gärna i sängen.
Jag är alltid där för Matte.
Jag är numer ett!
Bara så att ingen glömmer...
Mjau!

Mjau, här kommer lite fler bilder på sötnosen i kattongen.
Helt enkelt för att hon är så söt.
Och för att hon vet hur man stajlar ordentligt.
Visst skulle hon bli en purrfekt modell?
Nästan lika bra som jag...
Matte ligger efter i förberedelserna inför stambytet.
Det går lite för sakta.
Och idag gick det nästan inte alls.
Matte hade värk lite överallt inklusive huvudet.
Dessutom kände hon sig ganska yr.
Hon plattade ändå till några kartonger.
Sedan tänkte hon att hon skulle trösta sig med lite glass när glassbilen kom.
Men då visade det sig att den inte skulle komma alls!
Tydligen är säsongen över.
Så stackars Matte fick inget glass.
Nu tycker hon att livet är orättvist.
Själv förstår jag inte alls meningen med glass.
Det är alldeles för kallt för min smak.
Matte äter bara glass på sommaren.
Och bara när det är varmt.
Och nu är det ju varmt igen.
Men det bryr sig tydligen inte glassbilen om.
Om ni frågar mig så är det bra.
För jag kan få ont i öronen av deras aggressiva läten.
Mjau!

Mjau, jag känner mig extra kärleksfull idag.
Så jag hängde och klängde efter Matte precis hela tiden.
Fattar hur glad jag blev när Matte kände sig lite frusen och satte på sig en fleecejacka!
Så snart hon satt ner igen hoppade jag upp i hennes knä och började klättra.
Det fungerar nämligen bara när Matte har en tjock tröja eller fleecejacka på sig.
När jag nådde hennes hals så började jag vända mig från höger till vänster och till höger igen och sedan till vänster...
Och så där, minst tjugo gånger till. Varje gång som jag vände på mig så kastade jag mig mot Mattes ansikte och spann i högan sky.
Naturligtvis fick Matte massvis med päls i hela ansiktet, inklusive i ögonen, näsan och munnen.
Ibland fick hon knappt luft.
Jag tycker att det är hur mysigt som helst.
Men Matte tycker väl sådär om att bli tvångsgosad...
Hon bad mig hela tiden om att lägga mig ner istället.
Och det gjorde jag till slut, även om det dröjde en bra stund.
Först låg jag med en framtass i hennes urringning.
Och eftersom jag tyckte att det var så himla mysigt så körde jag ju in och ut på klorna.
Det tyckte dock inte Matte om, hon kan vara så väldigt överkänslig ibland...
Till slut hittade vi en kompromiss.
Och när jag sedan vände på huvudet och pussade Matte på båda mun och näsa så var även Matte nöjd.
Jag ser redan fram emot vinterhalvåret när Matte oftast har en fleecejacka på sig hela eller delar av dagen.
Herrejamine vad jag kommer tvångsgosa henne då!
Och så säger folk att en riktig skygg katt aldrig kan bli riktigt trygg...
Mjau!

Mjau, i onsdags gosade Matte med den här söta katten på katthemmet.
Visst är hon underbar?
Och hon bjöd på en stilstudie i kattong.
Matte tog massor med bilder på henne.
Hon stajlade som sjutton i den där kattongen.
Det var dock sista gången de sågs.
Vid det här laget har hon flyttat till ett alldeles eget hem.
Själv har jag aldrig förstått mig på kattonger.
Det har visserligen hänt någon enstaka gång att jag har hoppat in i en.
Men bara för att nosa lite.
Sedan har jag genast hoppat ur igen.
Det är bara tråkiga fyrkantiga lådor i mina ögon.
Eventuellt har jag gnuggat kinden mot ett hörn.
Tacka vet jag mjuka bäddar och kojor.
En kattong är alldeles för hårt för den här lilla prinsessan på ärtan...
Mjau!

Mjau, idag har Matte börjat göra kaos.
Hon har öppnat dörren till vårt lilla tredje rum som vi använder som förråd i brist på ett sådant.
Därinne står det några ouppackade flyttkartonger.
Sopsortering.
Och så finns det massor med kartonger i olika storlekar och packmaterial som bubbelplast, kuvert och liknande.
Alltså sånt som Matte stoppat in där eftersom det är smidigt att ha för att skicka mjauktionsvinster.
Många mjauktionsvinster...
Så Matte började dra ut kartonger och sorterade dem efter behålla eller kasta.
Det är inte så många som får vara kvar.
Men hon har knappt kommit halvvägs.
Sedan har hon tagit isär och plattat till en massa kartonger som ska kastas.
Det blev två fullspäckade papperskassar.
Nu har ju Matte inte så väldigt mycket energi så hon var tvungen att sätta sig ner titt som tätt för att vila.
Själv har jag tittat på med rynkade morrhår.
Jag tycker inte om när Matte gör kaos.
Matte påstår dock att det kommer bli mycket värre så småningom.
Suck...
Tvåbeningar är verkligen jobbiga.
Mjau!

Mjau, Malte älskar sin orm, som egentligen är en leksaksvippa med ett långt mjukt snöre som ser ut som en orm.
Mest roligt tycker han när hans matte håller i pinnen och drar ormen bakom sig.
Hon ska helst springa från rum till rum så springer han efter och försöker ta den.
Det är även roligt om änden syns under en dörr.
Eller när hans matte håller den bakom duschdraperiet.
Då prasslar det så himla kul när han försöker fånga den.
Ibland har hans matte inte lust att leka.
Då tar han ormen mellan tänderna och drar iväg med den själv.
Då klapprar pinnen efter och låter.
En bra karl reder sig själv, liksom...
Jag har också en leksaksvippa.
Men jag brukar bli snabbt trött på den.
Tacka vet jag mitt skosnöre som aldrig blir tråkig.
Mjau!