Mjau, måste verkligen tro att jag är både naiv och dum.
Hon har lagt en kudde i den nya buren.
Och min myntabanan.
Och lite godis.
Allt är helt orörd.
Sedan flera dagar.
Jag tänker INTE gå in där.
Inte på prov.
Inte för godiset.
Och inte för myntabananen heller.
Nästa steg är väl att Matte lägger mina bollar in där också.
Som om jag skulle gå på det.
Det är inte första gången som Matte underskattar min intelligens.
Hon verkar ha svårt att förstå att jag är en väldigt smart katt.
Kanske till och med smartare än Matte.
Och det har aldrig någonsin fungerat att muta eller lura mig.
Efter 10,5 år tillsammans borde Matte verkligen veta bättre.
Men tvåbeningar har så svårt att lära sig saker.
Vi katter är mycket bättre på det.
Håller ni med mig?
Mjau!

Mjau, idag har jag ansträngt mig till det yttersta för att hjälpa till.
Matte gick hela tiden fram och tillbaka mellan badrummet och vardagsrummet för att fylla en kartong.
Och precis varenda gång sprang jag med mellan hennes fötter.
Det blev mycket spring och nu är vi båda två helt slut.
Dessutom talade Matte om för mig att vid varje vända att hon minsann inte behövde min hjälp och att jag var i vägen.
Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna en sådan otacksam matte.
Jag kommer faktiskt ihåg att Matte lovade att aldrig klaga på mig om jag skulle springa runt hennes fötter.
Det var när jag fortfarande var väldigt skygg och sprang iväg så snart hon rörde på sig.
Hon har hunnit bryta detta löfte många gånger sedan dess.
Oftast när hon har lite bråttom.
När hon inte har bråttom så suckar hon bara lite och säger "men älskling..."
Det var helt andra ord hon använde idag när vi tog tjugo till trettio vändor genom lägenheten.
Fast jag bara vill hjälpa till!
Någon som verkligen inte vill hjälpa till med något överhuvudtaget är den här katten på katthemmet.
Så snart den här lilla fåtöljen dök upp på katthemmet så har han legat i den.
Helnöjd med att lata sig.
Då står den ändå i köket där man skulle kunna hitta flera sätt att hjälpa till...
Men han ligger där och njuter.
Vi har alla olika uppgifter här i livet.
Mjau!

Mjau, när Matte packar och röjer så händer det att hon hittar saker som hon har glömt bort.
Som det här tattoo med katthuvudet.
Nu sitter det på insidan av hennes handled.
Vi får se hur länge det sitter där.
En till två veckor brukar det vara.
Jag antar att hon behöver lite förströelse i allt stress.
Jag försöker som sagt att hjälpa till.
Men det är inte alls uppskattat.
Och Matte kommer hela tiden på flera saker som måste packas ner.
Egentligen vill hon bara gå och lägga sig och inte gå upp på en hel vecka.
Minst.
Men det får hon göra efter den sjunde september.
Vi får helt enkelt försöka att överleva fram till dess.
Men kul är det inte.
Men vi är i alla fall tillsammans.
Det är det viktigaste.
Mjau!

Mjau, när Matte kom hem idag hade hon med sig något konstigt.
Jag är inte riktigt säker på vad det ska vara bra för.
Några av er kanske vet vad det är.
Själv har jag en känsla av att jag har träffat på en sådan för mycket länge sedan.
Men det var innan jag kom till Matte.
Och den tiden räknas inte riktigt.
Det var innan mitt riktiga liv började.
Hur som helst så var jag nyfiken och gick runt och nosade på alla fyra hörn.
Och Matte verkade mycket belåten med att jag visade intresse och inte negligerade den som jag gör med transportburen.
För övrigt var Matte helt slut när hon kom hem.
Hon hade ont överallt och kände sig lite yr.
Så efter lite mat gick hon och lade sig helt enkelt.
Där låg hon i dvala mellan sömn och vakenhet till jag kom och pussade på henne för en liten stund sedan.
Jag hade legat på balkongen och trodde att jag hade tappat bort henne innan jag hittade henne i sängen.
Jag blev så glad att hon var där!
Nu hoppas jag bara att hon inte klappar ihop.
Mjau!

Mjau, jag är riktigt MISSnöjd just nu.
Vanligtvis så här års skulle jag ha min första mjauktion efter sommaren.
Men det kommer inte att bli någon mjauktion på flera månader.
Däremot kommer det en vinstchans någon gång under hösten.
Vi får se när det blir.
Jag gissar på oktober.
Matte packade faktiskt ner allt som har med mjauktioner att göra idag.
Jag hoppas verkligen att hon kommer ihåg var de ligger någonstans.
I värsta fall är vi inte tillbaka här förrän mitten av december.
Då blir det inte ens en jul-mjauktion.
Det skulle vara bedrövlig!
Men den dagen, den sorgen.
Förresten tror Matte tydligen att jag är dum.
Hon lade några godis i transportburen idag.
Naturligtvis ville jag ha godis.
Så jag stoppade motvillig in huvudet och en tass för att hämta ut dem.
Sedan åt jag dem utanför.
Jag vet inte om hon verkligen trodde att jag skulle gå in där helt och hållet?
Aldrig i livet...
Mjau!

Mjau, idag har Matte packat fyra flyttkartonger.
Nu har hon ont i ryggen.
Jag förstår inte alls hur man kan ha ont i ryggen.
Oavsett hur mycket jag hoppar och skuttar omkring och rullar runt och stretchar.
Jag är alltid i fin form.
Helt i motsats till Matte som jämnt har värk lite överallt i kroppen.
Jag är väldigt glad att jag är en katt och inte en tvåbening.
Jag är vig som en liten mört och njuter av rörelse.
Förresten kan ni verkligen beundra mitt magfluff på bilden.
Svårt att tro att jag egentligen är korthårig när man bara ser min undersida.
Jag är ju inte tjock.
Men jag har väldigt mycket fluff.
Mjau!

Mjau, idag har jag till slut nosat lite på transportburen.
Men bara med Matte tätt intill mig.
Jag tycker nämligen att den är lite läskigt.
Innan dess har jag ignorerad den helt och hållet.
Men jag kände lukten av ångest, som den utstrålade, mycket tydligt.
Fast det ligger en mjuk kudde i den.
Samma kudde som tidigare.
Innan flytten brukade jag ligga och sova i den.
Men efter flytten har jag inte ens gett den en blick.
Sedan dess har den inte synts till.
Men nu har Matte plockat fram den igen.
Och jag anar oråd.
Någon som vet hur man låter en transportbur att försvinna?
Mjau!

Mjau, jag kan inte påstå att jag förstår Mattes problem.
Tvåbeningar är så himla konstiga.
De hittar alltid på problem där det inte finns några.
Till exempel mitt jobb som ledsagare som jag tar på mycket stor allvar.
Någon måste ju hålla koll på Matte, eller hur?
Men då är jag tydligen i vägen.
Det är jag även vanligtvis emellanåt, om ni frågar Matte.
Men just nu när Matte packar ihop saker inför stambytet så är jag tydligen i vägen hela tiden.
"Gå bort från mina fötter" är definitivt den mest uttalade meningen här hemma just nu.
Jag vill ju bara hjälpa till!
Och dessutom vill jag veta vad som händer.
Det här med flyttkartonger och transportburen väcker lite dåliga minnen till liv.
Så det är bäst att hålla sig nära Matte, tycker jag.
Dessutom kan väl en så söt liten katt som jag aldrig vara i vägen.
Så det så.
Mjau!