Mjau, nu mår Matte äntligen lite bättre.
Jag kan andas ut.
Och så unnade jag mig att tillbringa flera timmar på balkongen.
Matte ropade precis in mig.
Då kom jag inrusande.
När Matte ropar in mig på kvällen så kommer oftast in.
Ibland springande.
Ibland släntrande.
Och ibland låtsas jag att jag är döv.
Väldigt sällan dock.
Då ropar Matte flera gånger.
Kanske jag kommer in till slut.
Om inte så tar Matte godisburken och skakar den.
Och då kommer jag garanterat in.
Då kallar Matte mig för busunge.
Men ikväll hade jag bråttom in.
Jag hade knappt varit inne på flera timmar och jag känner ju ändå ett ansvar för Matte.
Men allt var lugnt.
Så nu kan jag sova skönt.
Mjau!