Mjau, som ni har konstaterat så är det väldigt synd om mig.
Jag tycker även att det är väldigt synd att vi inte har en julgran som jag då hade kunnat förstöra i ren protest.
Matte har försökt att blidka mig med extra mycket godis.
Dessutom har jag fått tonfisk på burk.
Och jag har fått smaka på hennes gräddfil.
Jag borde vara hur nöjd som helst.
Men jag vet ju.
Så jag håller mig extra nära.
I natt har jag legat på henne igen.
Jag bygger upp ett litet lager med närhet.
Två dygn kan vara hemsk långa.
Matte är mest rädd för att jag kommer gå runt och gråta.
Det gör jag ibland när jag tror att jag har tappat bort Matte, till exempel om hon har lagt sig för att sova middag medan jag har sovit så djupt att jag har missat det.
Eller när hon har lämnat lägenheten.
Så Matte har lånat en liten kamera som hon ska rigga så att hon kan ha lite koll.
Vi får väl se om jag vill bli kollad på genom en kamera...
Mjau!