Mjau, jag är en mycket omtänksam katt.
Häromnatten låg Matte vaken mitt i natten och hade svårt att somna om.
Då ställde jag mig på hennes mage och började gostrampa.
Vem somnar inte med lite magmassage?
Och natten till idag släpade jag ett jättestort blad från vardagsrummet till sovrummet och lade det framför sängen.
Precis bredvid Mattes tofflor så att hon inte skulle missa det.
Jag som älskar dessa blad.
När jag ger ett till Matte så är det verkligen en kärleksfull gåva!
Matte tackade så mycket och lade bladet i komposten...
Men det är tanken som räknas.
Eftersom det är torsdag idag så har Matte inte fått något gjort alls.
Dels för att hon är trött.
Och dels för att jag kräver extra mycket gos på torsdagar.
Jag behöver ju kompensation för Mattes frånvaro på onsdagar.
Det håller jag stenhårt på.
Mjau!

Mjau, Matte har en ny kompis på katthemmet.
Och den gillar att klättra.
På Mattes ben.
Som ni kanske kan se så har Matte jeans på sig.
Men det hjälper inte ett dugg.
Hennes ben ser inte roliga ut, kan jag intyga.
Det här var inte första gången.
Men det blir värre för varje vecka.
Matte börjar fundera på att skaffa arbetsbyxor.
Hahaha!
Hon har inget arbete men behöver arbetsbyxor...
Ett strålande exempel på tvåbeningarnas konstigheter.
Mjau!

Mjau, tänk så olik en färg är beroende på sammanhanget.
Grå päls till exempel är ju något av det finaste som finns.
Grå hårstrån på Mattes huvud är tydligen inte alls lika fina.
Och gråväder är riktigt trist.
Idag har det varit så grått ute att Matte inte kunde se särskilt mycket på sin diamondpainting.
Hon brukar ju redan använda läsglasögon när hon håller på.
(Läsglasögon använder hon inte ens när hon läser.)
Men idag var hon tvungen att även använda ficklampa.
Tydligen är det svårt att skilja till exempel på K och X när de är pyttesmå, mörka och trycka på mörk bakgrund.
Jag bara väntar på att Matte ska kasta det hela i väggen...
Gissningsvis händer det snart.
Fram till dess skakar jag på huvudet så morrhåren yr när jag ser henne sitta där med glasögon och ficklampa och en massa yttepyttiga stenar.
Och sedan tvingar jag henne att ta paus.
Enklast är det genom att lägga huvudet på henne och be om gos.
Det kan Matte nästan aldrig motstå.
Sedan ligger jag naturligtvis kvar och tar en tupplur också.
När man är så här söt så får man vad som helst.
Tur för mig.
Mjau!

Mjau, Malte ville titta in och hälsa.
Han fick besök av små fjäderkotletter inne, inte bara en utan två gånger förra veckan!
Men kan ni tänka er hur det gick?
Jo, matte var snabbast och släppte ut dem igen.
Båda gångerna.
Tänk så snopet det måste ha känts.
Tvåbeningarna är verkligen riktiga spelfördärvare!
Aldrig får man ha riktigt roligt.
Några små fjäderkotletter hit eller dit borde väl inte vara så noga...
Det tycker jag i alla fall.
Matte har tyvärr en helt annan uppfattning.
Har ni liknande erfarenheter?
Malte är hur som helst en snygging.
Mjau!

Mjau, även om det var många år sedan som jag kände behovet att dra mig undan längst upp i bokhyllan så gillar jag att titta ner på saker och ting.
Men samtidigt vill jag även vara nära Matte.
Så det är helt purrfekt med soffryggen.
Där låg jag igår och tittade ut genom fönstret för att se Matte röja på balkongen.
Och där ligger jag även när Matte ägnar sig åt sitt nya hobby diamondpainting.
Man skulle även kunna kalla det pärla för vuxna...
Mindre och krångligare helt enkelt.
Tvåbeningarna och deras märkliga påhitt alltså.
Jag har funderat över hur jag skulle kunna sabotera det hela.
Det är ju inte lika enkelt som att dribbla runt med pusselbitar.
Men Matte lyckas sabotera själv rätt bra som det är.
Jag har tappat räkningen över hur många bitar som hon har tappat.
Ibland välter hon ut en hel färg också.
Så jag tror att jag låter henne hållas så kommer hon nog att tröttna snart.
Mjau!

Mjau, det blåser fortfarande en hel del.
Men Matte gav sig den på att få upp balkongdörren i alla fall.
Till slut lyckades hon, och då kunde hon lite snabbt städa upp det värsta där ute.
Jag gick inte ens i närheten av balkongdörren.
Man vet ju inte vad som skulle kunna hända...
Matte kom in rätt snabbt igen eftersom blåsten var iskall.
Hon tog i alla fall ut flera stenar för att tynga ner mattorna.
Hon hade inbillat sig att de stenar som redan fanns ute tillsammans med alla krukor skulle räcka än så länge.
Men tjii fick hon.
Just nu står krukorna upprätt igen och mattorna ligger någorlunda släta.
Orken att ta in pelargonerna saknas fortfarande och ljusslingan är fortfarande inte uppsatt.
Dessutom finns det mycket torra blad och vissna blommor.
Vi får hoppas att Matte hinner innan det blir vinter.
Inne är det i alla fall ljust och hyfsat varmt.
Och det räknas mest enligt mig.
Mjau!

Mjau, det blåser storm.
Den viner och ylar och trycker mot glasrutorna som aldrig förr.
Jag misstänker att den fryser och vill komma in.
Men det får den inte.
Så därför går den bananas på balkongen.
Matte ångrar djupt att hon inte har hunnit ta in pelargonerna.
Nu leker stormen kägel med dem.
Jag fick upp ännu ett minne.
Idag för nio år sedan avslutade jag min första mjauktion!
Då hade jag bara bott hos Matte i ett drygt halvår.
Jag var fortfarande väldigt skygg.
Men även en skyggis kan hålla i en mjauktion.
Jag undrar om det finns någon här som har varit med redan då?
Det skulle vara kul att höra.
På den tiden låg jag mycket på min favoritplats på den gröna kudden längst upp på bokhyllan.
Där uppe kändes det tryggt.
Eller längst in under soffan...
Tänk så långt som jag har kommit sedan dess.
Jag är en mycket stolt liten katt.
Mjau!