Mjau, det är fortfarande inte någon riktig bättring i sikte.
Matte tror alltid att hon ska dö när hon reser sig upp.
Men hon kan i alla fall stå en stund nu utan att nästan dö...
Det är i alla fall något.
Ikväll värmde hon en matlåda och jag fick sedan diska.
Hon brukar äta halvliggandes i soffan nuförtiden.
Så hon bara ställde matlådan ner på golvet.
Jag har aldrig diskat en matlåda innan.
Matte brukar egentligen lägga över maten på en tallrik.
Men inte just nu.
Sedan har jag skött tassikuren mot klöstunnan.
Nästan varje gång som jag gör det så passar jag på att ta mig en titt i den översta våningen eftersom det är där som Matte lägger mina frystorkade godis.
När det finns godis där så gäller det att peta ut dem med tassen.
Sedan klöser jag lite till bara för att.
Jag sköter alltid tassikuren helt själv eftersom jag inte gillar när Matte petar på mina tassar.
För övrigt är jag väldigt nöjd idag.
Det är ju onsdag och ändå så fick Matte stanna hemma!
Även om anläggningen inte är något att hurra för.
Men jag är nöjd i alla fall.
Mjau!

Mjau, situationen här hemma är fortfarande bedrövligt.
På grund av det där dubbla ryggskottet så har nu även Mattes vänster knä fått nog och sagt upp sig.
Matte brukar stötta sig på det för att komma upp eftersom höger knä generellt är lite labil.
Men efter några dagar tycker inte vänster knä att det är acceptabelt längre och gör nu lika ont som ryggen.
Och läget inte blir bättre mycket snart så måste jag ansöka om en ny matte...
Något som är betydligt roligare är resultatet av Agrias kattparad.
15094 katter deltog i helgen och gick en sväng för att samla in pengar till hemlösa katter.
Det blev 195740 kronor till olika katthem.
Med tanke på att katthem inte får något statligt stöd så är det väldigt trevligt att Agria gör detta varje år.
Och som före detta hemlös katt gör det mig mycket glad.
Själv fortsätter jag att promenera tillsammans med Matte varje dag.
För att det är så trevligt.
Mjau!

Mjau, jag vill ju inte direkt klaga på Matte.
Men hon är hemsk tråkigt.
Hon gör knappt något annat än att ligga platt i sängen och klaga.
Och sova.
Det är ju mysigt, absolut.
I en eller två dagar.
Idag var tredje dagen och nu är det inte lika roligt längre.
Idag har jag med nöd och näppe klarat jobbet som vårdkatt.
Visserligen pussar och buffar och spinner jag ordentligt.
Men när hon har somnat så har jag smitit iväg för att äta och titta ut genom fönstret.
Man behöver lite egentid, även som plikttrogen vårdkatt.
Matte kan vara nog så klängig ändå.
Titta bara på den bilden som hon tog på mig genom fönstret för något år sedan.
Där ute satt jag och unnade mig egentid på balkongen.
Men inte ens då fick jag vara ifred.
Utan då smög Matte på mig med sin telefon...
Mycket ska man stå ut med.
Mjau!

Mjau, det var ingen rolig dag alls idag.
Matte hade ju redan mycket värk i högre delen av ryggen och kunde inte räta upp sig ordentligt.
I sådana lägen blir det naturligtvis snabbt så att man snedbelasta kroppen.
Och när Matte skulle lyfta på vattenkokaren i morse så smällde det till på vänster sidan ryggen med ett ryggskott.
Nu kan hon inte böja ryggen på den sidan.
Så nu har jag en helt sned Matte som bara stönar och fräser.
Hon vill inte prata och knappt gosa något alls.
All mat för resten av dagen serverades redan klockan 17.
Hon ligger mest och blundar och gnisslar tänder.
Själv ligger jag i fluffkojan och tittar på henne.
Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig.
Det måste vara hemsk jobbigt att vara tvåbening.
Tur att vi katter inte får ryggskott.
Mjau!

Mjau, igår gick vi runt för Agrias kattparad.
Idag och resten av helgen tänker vi inte röra oss i onödan.
Matte har fått väldigt ont i ryggen och kan inte ens räta riktigt på sig eller gå särskilt många steg.
Och jag gör ju som Matte gör.
Så om hon ligger i sängen så gör jag också det.
Inget konstigt med det.
Och mer än så kommer vi inte göra.
Mjau!

Mjau, den här helgen är det Agrias kattparad.
Jag hoppas att ni alla deltar!
Och kom ihåg att ni måste anmäla katterna först för att de ska kunna samla in pengar till hemlösa katter.
Sedan ska filmen på promenaden eller bilden läggas upp på sociala medier, kom ihåg att göra det offentligt.
Och kom ihåg att sätta rätt hashtag också:
#agriakattparad
Ingenting annat.
Själv har jag redan promenerad.
Naturligtvis tillsammans med Matte.
Jag älskar att promenera med henne så där.
Jag behöver ingen uppmuntran alls.
Det räcker med att Matte reser på sig så är jag där och vill följa med.
Oviktigt vart.
Och så ska jag bromsa henne hela tiden och stryka mig mot hennes ben och pussar hennes fötter...
Vi gör alltid så där, varje dag på hela året.
Flera gånger om dagen.
Och ibland har Matte mage att påstå att jag är i vägen!
Fast idag gick det bra att gå några varv för att hon ville filma.
Jag är inte riktigt förtjust i att bli filmad.
Men jag ställer alltid upp för Agrias kattparad för att samla in pengar till olika katthem.
Filmen finns på Facebook.
Och ja, jag fick in en snabb stretch mot klöstunnan på vägen också.
Mjau!

Mjau, det här är mamman till de 6 busiga kattungarna som jag har berättat om tidigare.
Och där Matte la upp en film förra veckan på ansiktsboken.
Hon har velat följa med Matte många gånger.
Bilden är från förra veckan när hon hade paus från ungarna och då passat på att placera sig bredvid Mattes väska.
Hon har varit en fin mamma, absolut.
Men oj, så less hon har varit också.
6 ungar är väldigt mycket att ta tass om.
Idag har de sista ungarna flyttat hemifrån.
Och jag vågar påstå att det inte finns en katt på hela Gotland som är gladare ikväll.
Tänk att äntligen få ta hand om sig själv, att få vila ordentligt, att orka leka lite själv...
Fina lilla kattmamma.
Nu är det din tur att bli lite bortskämd.
Och att hitta ett alldeles eget hem.
Du är minst lika underbart som en hel hög med kattungar.
Mjau!

Mjau, idag blev det lite dramatiskt på katthemmet.
I alla fall för Mattes del.
Det började mycket trevligt med en skyggis som inte velat lyssna på Matte på ett tag.
Idag var hon som förbytt och och ville lyssna och inte bara glufsa i sig godis.
Sedan blev Matte ombedd att gosa en stund med en tam kattunge som satt i karantän.
Det gjorde hon såklart.
Men när hon skulle gå därifrån upptäckte hon att personen som bett henne av misstag hade satt på haspen på utsidan av dörren.
(Ja, det var samma person som råkade spärra in Matte förra sommaren också.)
Men nu hade Matte inte ens med sig telefonen.
Och hon tänkte att hon minsann inte ville sitta fast i ett minimalt rum i karantänen.
Det är ju i vanliga fall omöjligt att ta sig ut när det sitter en hasp på utsidan.
Men min Matte har tydligen Houdini-färdigheter om det behövs.
Dörren hade plexiglas så hon kunde i alla fall se haspen.
(Och alla förvånade katter som samlades utanför och undrade vad sjutton hon höll på med när hon för femhundrade gången försökte att sticka något genom dörrspringan som egentligen inte gick.)
Men ut kom hon till slut.
Så hon fortsatte med sitt.
Det fungerade en stund.
Sedan kom en person tillbaka från veterinären med några katter.
En av dessa skulle ta det lite lugnt i ett litet rum ett dygn men fick fullständigt panik och började bitas och attackera.
Hon hade dessutom kvar bandage på frambenet som veterinären glömt att ta bort.
Personen var tvungen att släppa ut katten.
Men den hade bränt sina broar just då och kunde inte komma nära katten.
Då fick Matte rycka ut.
Och med flytande godis och lugn och försiktighet lyckades hon att ta bort bandaget.
Så ikväll är Matte extra trött.
Två stycken adrenalinpåslag på en eftermiddag kräver sina attribut.
Men en sak är då säker: om Matte blir inspärrad för tredje gången så kommer jag att sätta ner tassen och förbjuda henne att gå dit något mer.
Mjau!