Mjau, för sju år sedan var Matte kattvakt i två veckor.
Det var absolut inget som jag hade godkänt i förväg.
Tvärtom var jag ganska stödd över att Matte var borta flera timmar varje morgon och förmiddag och sedan även på kvällen.
Frances var en mycket alert tonåring med mycket spring i benen.
Det skulle lekas flera timmar varje dag och det skulle även promeneras ute.
Själv var jag som sagt lite smått sur.
Men balkongdörren var oftast öppen åt mig och jag fick väldigt mycket god mat.
Så jag försökte att göra god min till det hela.
Då kom Frances på att det var ett smart sätt att somna i Mattes famn på kvällen för att hålla henne kvar.
Och där någonstans tappade jag det igen.
Någon måtta måste det ju vara!
Eller hur?
Nuförtiden är hon som tur är bara kattvakt här i huset ibland.
Det kan visserligen också ta sin lilla tid.
Men inte en helt morgon och förmiddag till exempel.
Mjau!