Mjau, det är ingen ljusning i sikte för Matte.
Nu har hon legat konstigt i natt och har även värk i nacken och högra axeln.
Så vi fortsätter att kämpa oss genom tillvaron.
Gärna med stängda ögon.
Därför bjuder jag på en gammal bild som Matte tog för många år sedan.
Det var faktiskt första bilden där jag låg i soffan och blundade.
Det tog sin lilla tid innan jag litade så pass på Matte.
Och apropå tid.
Om precis en månad firar Matte och jag hela 7 år tillsammans.
Kan ni tänka er?
Det måste definitivt firas.
Mjau!

Mjau, idag har vi inte gjort något alls förutom att gosa och sova.
Fast Matte lyckades tappa en glasflaska med vätska i golvet som gick i flera tusen bitar.
Hon hälsar att det nästan tog död på henne att torka upp vätskan och glasbitarna över hela köket och halva vardagsrummet med ryggskott...
Så hon mår inte ett dugg bättre.
Men jag tycker att det är mysigt att vi mest ligger i sängen och gosar och sover.
Mjau!

Mjau, vet ni vad lycka är?
Lycka är att snosa i Mattes armveck och trycka en baktass mot hennes mage.
I minst en timme.
Efter att man har ätit godis.
Mjau!

Mjau, som ni säkert har lagt märke till så har bloggplatsen legat nere i ett dygn.
Det var lite smått irriterande.
Men inte för att jag hade så stora intentioner att blogga.
Jag ville egentligen bara säga att även Matte ligger nere för räkning eftersom hon fick ryggskott igår.
Så hon är inte särskilt roligt för att uttrycka det försiktigt...
Hon kan inte räta på ryggen så hon går runt som en liten gumma med puckel, framåtlutad och svajande. Eller gå runt - hon kan knappt gå alls eller stå för den delen.
Hon kan bara ligga platt i sängen eller hänger på snedden i soffan.
Köksstolen fungerar inte heller.
Hon stönar och ojar sig och har rätt kort stubin, särskilt när jag befinner mig framför hennes fötter när hon måste förflytta sig.
Ur vägen, kan hon till exempel fräsa!
Tidigare idag ramlade hon nästan över mig.
Men naturligtvis fortsätter jag att visa henne vägen.
Hon skulle ju kunna gå vilse, eller hur?!
Och så måste jag hålla henne sällskap och gosa allt jag orkar.
Så jag har fullt upp minst sagt.
Mjau!

Mjau, igår hade jag väldigt mycket energi.
Så jag letade fram min enda hårda boll som gömde sig längst in under tevebordet.
Den rullar som bara den och låter helt underbart mycket.
Jag rullade runt den i hela lägenheten till Mattes stora glädje, tror jag...
Jag drog även fram en stor spindelväv med två döda spindlar i ur något hörn.
Den levande spindeln hann tyvärr smita.
Jag tänkte att Matte kanske skulle inspireras av min livsglädje.
Men hon log bara lite och låg kvar i soffan.
Så när jag hade vilat och funderat lite kom jag fram till en bra idé.
Jag gick till asken med mina julklappar från tant Lotta och plockade upp muslingen.
Jag började lite oförargligt att visa den runt i lägenheten.
Den är ju ändå ny här hemma och då brukar alla leksaker få en rundtur.
Sedan fokuserade jag på köket.
Inte för att jag ville bjuda muslingen på mat dock...
Jag tror att Matte fattade mycket snabbt vad som var i görning.
För hon suckade "nä men Mimmi, inte ska du väl...?"
Men jo, det var precis det jag skulle!
Jag dribblade med den darrande muslingen runt vattenskålen för att sedan med bestämd tass kasta in den i vattnet.
Sedan tittade jag begrundande på mitt verk, tryckte till muslingen ännu mer under vattenytan, vände på tassen och gick därifrån.
Jag kastade en nöjd blick på Matte som himlade med ögonen.
Naturligtvis missförstod Matte det hela med flit.
Hon fattar inte att i den kattiska mytologin måste man regelbundet offra till kattgudarna, särskilt i början av ett nytt år.
(Men jag skulle aldrig offra min myntabanan eller något annat fint.
En obetydlig liten musling är däremot purrfekt för ändamålet.)
Matte tror dock inte på kattgudarna.
Så hon fiskade upp muslingen och torkade den med hushållspapper.
Jag antar att kattgudarna är förargade nu...
Men jag vet inte vad detta får för konsekvenser.
Be för mig är ni snälla.
Mjau!

Mjau, den här nyårsnatten var inte riktigt lika lugnt som förra året.
Men det var inte så farligt ändå.
Inte alls så hemskt som det har varit i Stockholm.
Vi såg till att dra oss till sovrummet i god tid innan tolvslaget och kröp i säng.
Därifrån hördes det inte lika mycket.
Naturligtvis reagerade jag.
Men eftersom Matte försäkrade mig om att det inte var någon fara och att det bara var våra stökiga grannar (den vanligaste orsaken när jag blir orolig) så blev jag lugn och fortsatte med min nyårstvätt.
Och eftersom jag inte blev rädd så hade jag mycket extra energi idag för att busa...
Men det berättar jag om imorgon.
Mjau!