Mjau, idag är det tydligen morsdag.
Matte brukar vara lite ledsen den här dagen.
Hennes mor har dött för mycket länge sedan.
Precis som min mor.
Hon fick heller aldrig bli någons mor.
Inte jag heller.
Fast jag hade ungar i magen när jag rymde kort efter att jag hade blivit infångad och rev upp ett stort sår i magen.
Det var bara en unge som överlevde och det var inte jag som diade eller uppfostrade honom.
Vi bodde i samma stödhem innan jag blev adopterad.
Men han var ju aldrig min.
Och han dog för några år sedan.
Sånt är livet.
Eller ska man säga döden?
Så det är bara Matte och jag.
Och vi tröstar varandra i dessa situationer.
Matte säger att blodsband ändå är överskattade.
Det är viktigare med goda vänner.
Det har hon säkert rätt i.
För hon är min absolut bästa vän.
Mjau!