Mjau, vi är nu inne i den andra stormen på en vecka.
Den här andra stormen är ännu värre än den första.
Och den verkar inte vilja ta slut.
Jag gillar inte när det stormar.
Då kan jag inte ta min dagliga runda på balkongen.
Dessutom låter det lite väl mycket för mitt känsliga sinne.
Den dundrar och fräser.
Den har fått hela huset att vibrera och dörrar och fönster att skaka.
Den har flyttat runt på möbler och krukor på balkongen och kastat omkull allt.
Till och med kattnätet, som hade lossnat rätt mycket under snöstormen i början av december men satt fast på de fyra krokarna i taket, har den slitit i så pass mycket att den har släppt taget om tre av krokarna.
Och den jobbar för fullt med att dra loss den även från den sista.
Men Matte rycker bara på axlarna.
Nätet sitter faktiskt fast i balkongräcket med buntband.
Och där sitter det kvar.
Ute på havet är det väldigt stora vågor med vita kanter.
Alla färjor och flyg blev inställda.
Matte är som sagt inte alls lika brydd som jag som blir rädd för mycket.
Men i natt var vi uppe flera gånger för att blåsten dånade i våra öron och stormen lekte ordentligt på balkongen.
Jag är så himla glad att jag är en innekatt.
Ingen förväntar sig att jag skulle gå ut, inte ens för att kissa.
Dessutom skulle Matte aldrig i livet fått upp balkongdörren.
Stormen ligger rakt på.
Och Matte har gått bett vid betydlig mindre blåst också.
Detta för att balkongdörren inte är som en vanlig dörr.
Den ska först tryckas ut en bit och sedan rullas åt sidan.
Nu ska Matte och jag krypa ner i sängen och gosa.
Hoppas att alla hemlösa katter har hittat ett bra gömställe i detta väder.
Det måste vara väldigt jobbigt att vara ute när det är både kallt och blåser mycket snabbare än en liten katt kan springa.
Mjau!