Alla inlägg under november 2021
Mjau, det råder fara för explosion!
Det är visserligen bara Mattes näsa som exploderar emellanåt, men det är illa nog.
Matte hade ju hostat som en dåre för bara några veckor.
Sedan blev det bättre och även revbenet börjar läka.
Nu hostar hon bara ibland men istället har hon börjat nysa.
Stackars mina öron som precis hade återhämtat sig...
Jag undrar om det finns några ljuddämpare att köpa till en tvåbening?
I så fall skulle jag genast avstå godis i en vecka för att skaffa en sådan!
För det här är inget kul.
Varje gång tror jag att Matte håller på att explodera.
Och jag som skulle förbereda lite mjausiga vinstchanser...
Jag tycker att det får vara nog med akuta sjukdomar.
Det kroniska får vi ju dras med hur som helst och det är mer än nog ändå.
Mjau!
Mjau, idag passade Matte på.
Det var vindstill så hon släpade stegen ut på balkongen, klippte ner övre delen av kattnätet och virade ljusslingan runt balkongräcket.
Sedan satte hon fast nätet igen.
Vilket tog betydligt längre tid.
Och mycket suck och stön.
Själv satt jag innanför balkongdörren och övervakade allting mycket noga.
Men jag ville inte gå ut och hjälpa till eftersom jag är lite rädd för stegen.
Matte tyckte att det var lika bra att jag stannade inne.
Eftersom hon klippte ner nätet.
Inte för att jag är rymningsbenägen.
Eller så dum i huvudet att jag skulle hoppa ner fyra våningar...
Men i alla fall.
Och nu är det verkligen ljust ute!
Både Matte och jag satt länge och bara tittade på alla lampor.
Och det är naturligtvis extra mysigt eftersom det annars bara är kolsvart utanför fönstret.
Så vi njuter för fullt.
Mjau!
Mjau, jag har inte så mycket att berätta idag.
Men jag kan ju alltid bjuda på en snygg bild på mig själv.
Matte har jagat mig med telefonen igen.
Egentligen ville hon ha en film men det vägrade jag gå med på.
Hoppas ni får en riktig trevlig helg nu.
Mjau!
Mjau, igår trodde jag inte mina ögon.
Jag låg och sov på soffryggen när det ringde på dörren.
Men jag hann inte smita undan till sovrummet innan Matte hade öppnat dörren.
Och då frös jag till is där i hallen.
För framför dörren stod den där taxen som hade varit inne i lägenheten i somras innan Matte åkte bort ett dygn.
Då hade den gått runt och nosat på mina leksaker och krupit in i min lektunnel.
Jag hade lovat mig själv att aldrig mer tillåta en sådan fräckhet så därför flydde jag inte fältet utan stannade i hallen.
Jag rörde mig inte och jag sa inget heller fast jag fräste högt inombords.
Och så skjöt jag rygg.
Jag markerade mitt revir helt enkelt.
Fast jag tror inte att Bella fattade det riktigt.
Hade hon inte varit kopplat så hade hon gladeligen kommit in.
Hon försökte i alla fall och drog ordentligt i kopplet.
Och Matte?
Jo, Matte den svikaren klappade och gullade med Bella!
Då skjöt jag rygg ännu mer.
Man ska aldrig underskatta den tysta protesten, eller hur?
I andra sidan på kopplet stod Bellas matte med Mattes post och nyckeln till brevlådan.
Hon har nämligen hjälpt Matte med posten i flera veckor.
Först eftersom Matte hostade så himla mycket och sedan för att Matte hade så ont.
Matte har fortfarande ont men nu är det faktiskt lite bättre som tur är.
Först när Matte hade stängt dörren kom jag fram för att nosa runt.
Jag passade även på att nosa på Mattes hand där hon hade klappat Bella och där Bella hade slickat.
Jag blir ju ärligt talat alltid mycket modigare när ytterdörren är stängd.
Jag är inte lika tuff som katten Stina var.
Henne och Smilla var Matte kattvakt åt några gånger.
En gång slet sig hunden bredvid och skulle ge sig på Stina.
Men man kan lugnt påstå att det fick han ångra...
Nu är ju Bella en beskedlig gammal taxdam.
Hon skulle antagligen inte vara dum mot mig på riktigt.
Men hon är hemsk nyfiken.
Jag tror att hundar generellt är mer nyfikna än katter.
Hur som helst så vet jag mycket väl varför jag trivs så bra med att vara en innekatt.
Jag saknar varken andra katter, hundar eller människor.
Bara en liten fjäderkotlett ibland...
Mjau!
Vadå?
Om jag har dragit ner filten och kudden ur soffan?
Nej, naturligtvis inte!
Jag skulle aldrig göra något sånt.
Men jag tappade hakan - jag menar kudden med mitt ansikte på - när jag såg att det var en sjöjungfru som simmade runt på vår havsblå matta...
Näda, jag har inte släppt in henne.
Men du vädrade ju för en stund sedan, eller hur, Matte?
Vadå?
Varför soffan ser så tom ut?
Inte vet jag.
Antagligen för att ingen av oss ligger i den?
Varför måste allt vara mitt fel?
Du var ju bara en sväng till badrummet.
Hur skulle jag rimligtvis kunna hinna med så mycket oreda på så kort tid?
Nä du Matte.
Jag har inte gjort något alls.
Precis som du aldrig skulle släppa in en hund in i lägenheten...
Eller hur?
Eller såg jag kanske fel idag?
Då så.
Vi är båda två fullständig oskyldiga.
Mjau!
Mjau, trodde ni att jag skulle jama något ordentligt idag?
Nä...
Vi är lite för trötta av gråvädret.
Dessutom har vi lekt tillsammans för första gången på tre veckor.
Matte har dessutom bytt router och tevebox eftersom föreningen har uppgraderat det hela.
Jag erbjöd min hjälp flera gånger men Matte ville inte ha någon tassistans konstigt nog.
Fast jag är absolut bäst på att tassa med sladdar och ligga på en varm tevebox!
Jag lovar.
Nu ska det vara snabbare internet.
Inte för att jag har märkt någon skillnad.
Matte är inte snabbare än vanligt.
Och jag är precis lika snabbt som alltid.
Då vet ni.
Mjau!
Mjau, ikväll låtsas jag att jag är en sfinx.
Ni vet de där stora monument i Egypten?
Jag tycker att jag lyckades rätt bra med hållningen.
Men sedan är det ju så att sfinxar är helt tysta.
Så mer än det här kan jag tyvärr inte säga...
Mjau!
Mjau, idag var Matte ute på balkongen och tog in de sista pelargonerna.
Vilket naturligtvis gjorde slut på henne bara det.
Men hon kände sig tvungen eftersom det ska bli minusgrader nu i början av veckan.
Samtidigt plockade hon de allra sista tomaterna.
Och eftersom hon redan var slut så tyckte hon att hon lika gärna kunde sätta upp ljusslingan på balkongräcket.
Mattes konstiga logik - om man redan är helt slut kan man lika gärna krama ur den sista droppen också...
Men hon kom inte särskilt långt.
De små ljusen fastnade nämligen hela tiden i kattnätet.
Och eftersom Matte redan var slut hade hon absolut inget tålamod att ta till heller.
Så hon släppte ljusslingan på hyllan och kollapsade först i soffan och sedan i sängen.
Men när vi gick upp senare i kväll för att få i oss lite mat så lyste det ute.
Inte som det var tänkt men i alla fall något för mig att titta på.
Sedan hoppas jag att den så småningom kommer finnas runt hela balkongräcket.
Den som väntar få se.
Mjau!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
|||
8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|