Mjau, vi var så trötta igår kväll så jag glömde ju berätta vad det hela handlar om.
Matte fick ett otroligt dåligt läkarintyg för att ansöka om förlängning för färdtjänst.
Matte är ju beroende av färdtjänst för att kunna ta sig längre än ca 500 meter hemifrån.
Och nu är det även så att vi bor 4 kilometer från stan...
Jag förstår att Matte är besviken och ledsen för hon vill ha lite frihet och livskvalitet i sitt liv när hon orkar.
Medan både läkaren som inte alls kände henne och inte heller frågade något om hennes liv, och färdtjänsthandläggaren tycker att hon ska "träna" på att åka buss...
Matte som har cyklat och åkt kollektivt i hela sitt liv.
Hon vet hur man gör.
Hon skulle gärna ta bussen om hon skulle orka.
Och om hon hade en aning om hur hon ska få upp rollatorn i bussen och sedan ner igen.
Och hur hon efter den pärsen skulle ha ork kvar att uträtta några ärenden.
Det intyget som hon fick och har skickat in är så dåligt att Matte nog blir utan färdtjänst från och med första oktober.
Det är hon inte glad för.
För att uttrycka det försiktigt.
Men om ni frågar mig så misstycker jag faktiskt inte allt för mycket.
Ni behöver ju inte skvallra om det för Matte.
Men jag gillar naturligtvis bäst när Matte är hemma.
Jag vill ha henne hemma hela tiden!
Jag tycker bäst om när hon ligger still så att jag kan gosa in mig hos henne.
Eller att hon leker med mig förstås.
Jag vill få massor med gos.
Och jag vill kunna somna med huvudet i hennes hand när jag känner för det.
Och bästa förutsättningen för det är naturligtvis att Matte inte har färdtjänst...
Men jag vill ju även att Matte är glad.
Och det är hon inte just nu.
Hur som helst.
Kan man få lite mag-gos här någon gång kanske?