Mjau, som ni kanske har hört så säger man att en skönhet klär i allt.
Visserligen är jag en skönhet men jag tycker att balkongen ser riktigt bedrövlig ut numera.
Och jag vet inte riktigt om min skönhet kan göra något åt det.
Kanske.
Kanske inte.
Matte säger att jag hade kunnat flytta på mig en bit till vänster till pelargonerna eller en bit till höger till tomatplantorna.
Men jag sitter var jag vill.
Och just nu vill jag retas med Matte så jag valde att sitta där det ser som värst ut.
I balkonglådan bakom mig, som både Matte och Gud glömde, var det väldigt vackra penséer för inte så länge sedan.
Men sen kom sommaren och värmeböljan och efter några veckor tackade penséerna för sig och dog.
Ni kanske minns bilder på mig och penséerna när de var nyplanterade och lite spinkiga och senare bilder på mig bredvid en prunkande balkonglåda.
Så med den här bilden fullbordar jag penséernas livscykel.
Jag och penséerna 3.0
Men jag är lika strålande vacker på alla bilder.
Mjau!

Mjau, idag lämnade Matte mig ensam för att träffa en vän, åka till botaniska trädgården och avsluta med en fika.
Sedan var hon naturligtvis trött och behövde sova minst lika många timmar som hon hade varit borta.
Som tur var det soligt och varmt och vindstilla så jag låg mest i kojan på balkongen och slappade.
Så det gick egentligen ingen nöd på mig.
Men jag tycker ändå bäst om att ha Matte hemma.
Och när hon sedan ville ta en bild på mig så vägrade jag att ställa upp.
Hon måste ju lära sig att hennes beteende får konsekvenser, eller hur?
Ser ni hur sur jag tittar på henne?
Där fick hon allt.
Mjau!