Mjau, idag var Matte dum.
Hon lät mig hälsa på hemtjänsten fast det skulle städas.
Och eftersom det var en av våra favoriter så ville jag inte gå och gömma mig i sovrummet när det var dags.
Då försökte Matte att lyfta upp mig för att bära mig till sovrummet.
Det ville jag inte heller så jag slog klorna i mattan och vägrade att släppa.
Efter en liten dragkamp som inte ledde något vart släppte Matte och jag glömde mig långt in under soffan.
Hemtjänsten började städa i badrummet.
Matte försökte att locka fram mig.
Till slut tog hon till det tunga artilleriet och plockade fram dammsugaren.
Hon ställde den mitt i vardagsrummet och då blev jag ju livrädd och sprang till sovrummet fortare än kvickt.
Matte stängde dörren och hemtjänsten kunde dammsuga.
När allt var över öppnade Matte dörren och sa att jag kunde komma fram.
Vanligtvis brukar jag göra det då.
Men inte idag.
För nu var jag riktigt sur.
Jag hade gömt mig under kudden i fluffkojan och vägrade att komma ut, hur Matte än lockade.
Inte brydde jag mig om att Matte lade upp fin blötmat till mig heller.
Jag låg kvar och surade.
Matte sa att jag överdrev och beredde mig larvigt.
Men det stämmer inte alls.
Larven ligger ju i en glasburk.
Själv låg jag i min fluffkoja.
Det är en stor skillnad!
Matte tyckte att jag var ovanligt långsint.
Men det måste man få vara ibland.
Fyra timmar var jag sur och långsint.
Sen orkade jag inte längre.
Jag kom fram och åt och sedan ville jag gosa.
En lång gosestund där jag till slut somnade med huvudet på Mattes hand.
Det är ju ansträngande att vara långsint.
Nu har vi hunnit leka också och att äta middag.
Så jag unnar mig en tupplur på mina leksaker.
Vilken jobbig dag det har varit!
Imorgon vill jag ha en glad, gosig och busig dag istället.
Mjau!