Mjau, som ni säkert kan förstå så är vi fortfarande väldigt ledsna.
Speciellt jag.
Nallis var ju min hjärtevän så jag kommer alltid att sakna honom.
Matte och jag gosar extra mycket nu.
Dels för att trösta varandra.
Men också för att man blir så väldigt medveten om att man aldrig vet när livet tar slut.
Matte blev så trött av att vara ledsen att hon sov till klockan 15 idag.
Och eftersom jag är en mycket snäll katt så väckte jag inte heller.
Jag tycker visserligen att drygt 14 timmars sömn på raken är lite väl mycket.
Man måste ju äta och patrullera balkongen och tassa iväg några bollar emellanåt.
Men Matte var uppe en kort stund på förmiddagen för att öppna balkongdörren och gå på sin vatten-låda.
Sedan gosade vi en stund och så skulle hon bara blunda lite till...
Men det gick ju ingen nöd på mig eftersom jag alltid har torrfoder tillgängligt.
Nu ska vi snart gå och lägga oss, gosa och tänka på Nallis.
Mjau!