Mjau, ibland måste man pratar allvar.
Min Matte är ju kronisk sjuk och även om hon är färdigvaccinerad sedan en månad så vet man ju inte riktigt hur framtiden blir.
Och det vet man ju faktiskt aldrig, även om man är ung och frisk.
För det kan hända alla katter i värsta fall - att en älskad tvåbening plötsligt inte finns mer.
Och vad händer då?
Jag vet att det är jobbigt att tänka på.
Men det är väldigt bra att ha en plan ifall det skulle hända.
Så att man inte hamnar hos närmaste veterinär och får den sista sprutan.
Matte och jag hade en lång diskussion om detta i vintras.
Vi pratade om olika möjligheter i flera veckor.
Men till slut kom jag fram till att ifall det värsta skulle hända så skulle jag vilja bo hos tant Paula.
Där får man vara precis som man vill vara.
Oavsett om man är skygg eller trygg eller mitt emellan.
Och jag går ju inte så bra ihop med andra katter, men jag skulle kunna få ett eget rum.
Dessutom finns det en stor innätat balkong.
Och tant Paula är snäll.
Så Matte ringde till tant Paula och pratade med henne.
Och nu känns det mycket bättre både för Matte och för mig.
Hur är det för er?
Vet ni vart ni skulle ta vägen?

Mjau, idag lyckades jag nästan.
Men bara nästan.
Det var en söt liten fjäderkottlett på balkongen.
Den hoppade hit och dit och pep väl till någon gång.
Själv låg jag i min koja inne som är bortvänd från fönstret.
Jag halvslummrade.
Men min uppväxt sviker mig inte.
Min radar för viktiga saker väckte mig tvärt, jag hoppade ur och stirrade mot balkongdörren.
- Men älskling, inte ska du väl... Nej, låt den där stackars...
Längre än så kom Matte inte förrän jag kastade mig ut genom dörren mot min förmodade lunch.
Tyvärr var den lika snabbt som jag.
Flög upp och flaxade några gånger mot nätet innan den slank igenom.
Attans också!
Jag hade redan kännt smaken på tungan...
Lite fredags-flax hade verkligen inte suttit fel om ni frågar mig.
Det var ett tag sedan jag kände mig så besviken!
Nåja, Matte fyllde i alla fall på med blötmat utan att jag behövde be om det.
Alltid något.
Jag hoppas att ni får en trevlig helg - med eller utan fjäderkottletter.
Mjau!

Mjau, igår fick jag mejl från Agria.
Det har gått mycket bra med kattparaden.
Det var nästan 11000 katter som deltog i Sverige.
Och de promenerade ihop nästan 158000 kronor för hemlösa katter.
Visst är det fantastiskt?
Och så finns det folk som påstår att katter är lata och egoistiska.
Det är vi inte alls!
I alla fall inte hela tiden...
Och när det gäller så ställer vi minsann upp.
Klockan 03 på morgonen är det också många som ställer upp, har jag hört...
Men 11000 katter.
Riktigt många, eller hur?
Fast när man samtidigt tänker på att det finns minst 150000 hemlösa katter här i Sverige så är 11000 inte alls mycket.
Alla kattägare borde vara medveten om att det finns en massa hemlösa katter.
Katter som också önskar sig ett hem med mat, trygghet och kärlek.
Och ändå vill de flesta ha en kattunge istället.
Jag tycker att kattungar borde kosta väldigt mycket pengar, varav det mesta skulle gå till katthem.
Så att man samtidigt bekostar uppehälle och vård för en hemlös katt.
Vad tror ni om det?
Då skulle kattens status höjas ordentligt.
Man kan ju alltid drömma...
Själv är jag så otroligt glad att jag tillhör numera de 11000 och inte de 150000.
Alltid något.
Mjau!

Mjau, idag är det riktigt varmt och soligt.
Lite för varmt för min smak faktiskt.
Först låg jag några timmar i en koja på balkongen och sov.
Sedan låg jag i skuggan ett tag.
Och sedan gav jag upp och lade mig i sovrummet.
Men värmen fick Matte att sätta på sig badkläder och plaska i poolen.
Hon var borta så pass länge att jag hann bli lite orolig.
Stora vattenansamlingar kan vara rätt farliga.
I alla fall för små katter...
Förresten hade Matte sällskap av en katt.
Det finns en massa ganska nybyggda lägenheter precis bakom poolen med inglasade balkonger.
På en av dem satt en svartvit katt och tittade ut.
Den försökte att fånga insekter både på in och utsidan av glaset.
Emellanåt stod den på armstödet på en fåtölj för att nå längre upp.
En glasskiva var öppen men där satt det en stängd lamellgardin.
Vid ett tillfälle balanserade katten upp till den och sträckte fram huvudet mellan lamellerna och spanade ut.
Så Matte både plaskade runt och tittade på katten.
Hon säger att hon måste passa på innan turisterna kommer och invaderar poolen med sina skrikiga barn och stora flytleksaker...
Nu är Matte helt slut av plaskandet.
Och jag är helt slut av värmen.
Mjau!

Mjau, det är inte alltid så enkelt var man väljer att bo.
Matte propsade ju på att hon ville ha havsutsikt när vi skulle flytta.
Och om man bor i en stad kan det vara lite svårt med den varan.
Så vi bor en bit utanför stan.
Och om man bor en bit utanför stan så har man flygplatsen i norr och sjutfältet i söder.
Vi bor nära flygplatsen.
Fast jag verkligen inte gillar helikopter.
Men åt andra sidan så gillar jag inte skott heller.
Och om jag skulle behöva välja mellan helikopter och skjutningar så väljer jag nog ändå helikopter.
Även om jag blir rädd när det kommer en helikopter så blir jag ju livrädd när jag hör skott.
Skott påminner dessutom om fyrverkerier, det är faktiskt samma ljud.
Så jag är mycket glad över att vi hamnade norr om stan.
Och som ni ser - man kan faktiskt välja mellan pest och kolera.
Mjau!