Mjau, idag fick Matte feeling igen och skulle ta en selfie på oss.
Och jag tyckte att det lät helt okej.
Så jag lade ena frambenet på hennes axel och tryckte mig mot hennes ansikte så hon fick en massa katthår i ögat...
Till slut kom vi fram till att det blev bäst med halva mitt ansikte och halva med Mattes.
Det är ju ungefär så det ser ut även i vårt liv.
Jag bestämmer hälften här hemma och Matte bestämmer hälften.
Det är så man får det purrfekta förhållande.
Testa, får ni se!
Jämställd och demokratisk.
Vi katter vill också ha demokrati och rättvisa nämligen.
Just nu till exempel sitter Matte på min dyna.
Det tycker jag är aningen fräck.
Men hon säger att hon lika väl kan sitta på den så länge jag inte gör det.
Och så snart jag vill ligga på den så är den min.
Jag tror att hon utmanar mig på något sätt.
Men jag är inte riktigt säkert.
Den som sitter sist skrattar sist.
Eller hur?

Mjau, idag skulle Matte äntligen köpa ett nytt ljusrör till badrummet.
Eftersom hon börjar tröttna reellt på att famla i mörkret.
Stackars hon som inte kan se när hon fixar pälsen...
Lampaffären ligger nästan bredvid Rusta så Matte gick även in där för att köpa några av livets nödvändigheter som billig schampo och tvål och sånt och billig choklad.
Men även några fler billiga solcellslampor till balkongen.
Det gillar vi båda två.
Och så köpte Matte en fin stolsdyna i fuskfårskin till mig.
Som jag är rätt skeptiskt till.
Matte tänkte att den kunde kanske ersätta den ihopknölade fleecefilten under sommarhalvåret.
Men jag är inte med på noterna och vägrar att sätta min tass på den.
Ska man verkligen lägga sig på en dyna som har samma färg som man själv?
Jag bara undrar...
Vi får väl se.
Mjau!

Mjau, idag var det verkligen maxat.
Först hade Matte videomöte med en läkare.
Sedan var det tvätt och städ av hemtjänsten.
Efter det kom det ett paket från Matsmart.
Och slutligen ett paket från Apotea på kvällen.
Jag känner mig fullständig slutkörd.
Om det ringer på dörren en gång till kommer jag att skrika lika mycket som jag gjorde den gången Matte råkade trampa på min svansspets!
Jag hade inte alls godkänt allt detta spring.
Så nu är det väldigt synd om mig.
Jag värdesätter lugn och ro i mitt hem.
Härmed tvingas Matte till att böta så många godis som jag kan sätta i mig.
Nu genast.
För grovt överträdelse av min komfortzon.
Mjau!

Mjau, vi hänger i soffan idag och gör ingenting.
Ute är det snöblandat regn.
Det är skönt att göra ingenting.
Både Matte och jag är duktig på det.
Men absolut bäst är det att göra det tillsammans.
Dubbel-ingenting liksom.
Och vad gör ni?

Mjau, jag vet att solen skiner därute.
Men jag vill faktiskt inte gå ut.
Det blåser fortfarande för mycket där ute på balkongen.
Och det kommer att förstöra min fina päls.
Jag tänker inte ta den risken.
Inte har jag gjort mig helgfin inte för att sedan gå ut och bli helt rufsig.
Glöm det.
Förresten kan du själv gå ut, Matte.
Vaddå för kylig för dig?
Du kan ju klä på dig.
Och jag vet att du inte tvättat dig och fixat pälsen.
Så det gör inte ett dugg om du blir rufsigt.
Du ser ändå ut som en rugguggla du, Matte.
Vaddå?
Ska vi lägga oss i soffan istället och äta godis?
Det låter som ett utmärkt förslag.
Bra att du äntligen tar ditt förnuft till fånga, Matte.
Mjau!

Mjau, idag är det exakt tre år sedan jag föll till föga och blev gosig.
Dagen då jag helt enkelt inte kunde stå emot längre.
Jag hade ju varit ytterst tveksam i tre år.
Och klart och tydligt sagt NEJ TACK till all form av beröring.
Men sedan gav Matte mig lillfingret.
Ett lillfinger är ju inte så farligt, eller hur?
Och det kändes faktiskt lite skönt under hakan.
Och mot kinden.
Och efter en vecka hade jag tagit hela handen!
Resten är historia.
En historia med väldigt mycket gos och mys.
Jag ångrar verkligen inte att jag till slut blev gosig.
Men jag ångrar inte heller att jag tog mig den tid som jag behövde för att komma dit.
Inga godis i hela världen hade gjort minsta skillnad.
Även om jag faktiskt lärde mig till slut att ta godis från Mattes hand.
Det betydde inte alls att hon fick röra mig!
Nuförtiden kan jag knappt få tillräckligt mycket gos för att känna mig helt nöjd.
Men det är även en lite sorglig årsdag idag.
För idag skulle min kompis Saga ha fyllt år.
Saga blev mycket sjuk för 1,5 år sedan och var tvungen att somna in.
Matte hälsade en hel del på Saga under åren och när hon kom hem hade hon hemliga meddelanden från Saga till mig i sina kläder.
Så idag gråter Matte och jag en skvätt.
Och sedan gosar vi extra mycket.
(Bilden är på Saga som Matte har tagit för flera år sedan.)
Mjau!

Mjau, nu ligger både bredband och teve nere här hemma igen.
Inte första gången.
Och det kommer inte att bli löst förrän nästa vecka någon gång.
Jippie, tänkte jag.
Nu måste Matte gosa med mig nonstop hela kvällarna!
Hade jag kunnat så hade jag tagit den saken i egna tassar eller tänder för länge sedan...
Men nu är det ju tyvärr så att rummet där routern sitter alltid är stängt på grund av pågående kaos.
Men min triumf varade bara i några timmar.
Sedan damp det ner en swish-betalning i Mattes telefon så att hon kan köpa mer mobilt bredband och titta på teve i telefonen istället.
Nu var det Matte som sa JIPPIE!
Jaha ja.
Aldrig får man vara riktigt glad...
Matte påstår att jag överdriver och att jag faktiskt får mycket gos.
Men jag antar att det är en definitionsfråga.
Ibland vill jag helt enkelt ha mer än mycket.
Mjau!

Mjau, vissa dagar kan jag bara inte få nog med närhet och gos.
Helst vill jag vara tätt intill Matte hela tiden.
Jag följer även med henne till köket, badrummet och sovrummet varje gång hon lämnar soffan.
Och i soffan och sängen vill jag mysa precis hela tiden.
När Matte är trött och inte orkar klappa längre går det även bra att ligga med huvudet på hennes hand, arm eller ben.
För det finns helt enkelt inget bättre än att mysa med Matte.
Mjau!