Mjau, vissa dagar har Matte inget bättre för sig än att ta ännu en selfie tillsammans med mig.
Men idag var jag välvillig inställd eftersom Matte delade med sig av sin mat.
Inte för att hon åt något spännande.
Men hon åt i soffan och jag fattade spontant tyckte för hennes kokta potatis.
Matte sa att jag inte skulle gilla det.
Men jag insisterade och började slicka på hennes gaffel!
Jag brukar vara livrädd för all bestick.
Så jag fick smaka.
Och smaka igen.
Och igen.
Det var mycket gott!
Sedan gick jag och åt lite av mitt kött.
För sånt äter inte Matte.
Men jag kände mig så nöjd så.
Så när Matte ville ta en selfie ställde jag självklart upp.
Dessutom fick Matte en ordentlig puss på kinden.
Hon lyckades nästan fånga den på bild.
Visst är jag snäll?
Mjau!

Mjau, Matte är väldigt upptagen med att lära luktärtorna att klättra.
Det är tydligen meningen att de ska klättra på en pinne.
Men de vill inte.
Jag kan faktiskt förstå dem.
Jag skulle heller inte klättra på en pinne.
Om jag får välja fritt så klättrar jag inte alls.
Inte på pinnar, klösträd eller vanliga träd.
Förstå mig rätt.
Jag kan om jag absolut måste.
Vid livsfara till exempel.
Jag klättrade även - efter viss övertalning från Matte - längst upp i bokhyllan de första åren och sov där uppe på en mjuk kudde.
Mycket praktiskt för en liten skyggis.
Men annars är jag mer en "krya under saker för att gömma mig" personlighet.
Och ja, det är oftast den bästa lösningen när man är ganska liten till växten.
Luktärtorna vill hellre klättra på varandra eller på alla andra växer runt omkring.
Men Matte är envis och ger inte upp.
Jag tycker att hon borde gosa med mig istället.
Det är i alla fall en vettig sysselsättning som är uppskattat.
Jag tror inte att luktärtorna uppskattar att få en uppsträckning flera gånger om dagen.
Men jag uppskattar gos många gånger om dagen.
Mjau!

Mjau, Matte har varit ute i solen som lurades och inte alls var varmt.
Eller så var det den iskalla nordanvinden?
Matte höll i alla fall på att förfrysa vissa kroppsdelar trots vinterjackan.
Sedan ramlade hon direkt i säng efteråt som vanligt, fullständig utmattad och trött.
Själv tycker jag att solen värmer gott här inne bakom treglasfönstren...
Men det blev tråkigt till slut.
Då susade jag runt och dribblade bollar överallt.
En studsade mot madrassen.
Det var en miss, jag hade tänkt att den skulle nå hela vägen upp till Matte.
Det måste jag öva lite mer på.
Självklart ska Matte få en boll i sängen om jag tror att hon behöver det.
Mjau!

Mjau, jag vet inte riktigt vad det är som händer just nu.
Kan det vara våren?
Hemtjänsten idag stod länge på en pall i badrummet och försökte att få det nya ljusröret att fungera.
Det var rätt knasigt, Matte hade försökt innan men överhuvudtaget inte fått det på plats.
Hemtjänsten lyckades på en gång.
Men ljusröret ville inte.
Till slut kom de fram till att det det måste vara ett glapp i den urgamla armaturen.
Så det är fortfarande mörkt i badrummet.
Sedan höll hemtjänsten på i köket och då satt jag i vardagsrummet och tittade på.
När han skulle gå sprang jag förstås iväg men stannade till i lilla hallen.
Då satte han sig på huk och rullade en boll till mig.
Han satt kvar och sträckte fram handen.
Jag sträckte på halsen.
Då dök Matte upp och sa till mig att komma fram.
Och eftersom jag litar på Matte så gjorde jag just det.
Nästan-nosade på hans hand.
Alltså ni ska inte tro att det här blir en vana!
Men jag är ju lite vänligare inställd till alla som gör något extra för Matte.
Vi är ju ett team.
Då måste vi ställa upp för varandra.
Det är bara därför jag gör det.
Mjau!

Mjau, nu kan jag bara inte vara tyst längre.
Det måste ut.
DET ÄR FÖR MYCKET GRÖNT HÄR HEMMA!!!
Jag tycker ju redan i vanliga fall att det finns för många krukväxter här hemma.
Men nu på våren går det definitivt fullständigt överstyr.
Fröna skall sås, små plantor och sticklingar planteras i större krukor, pelargoner ska klippas ner och komma upp igen, ärtskott ska odlas på varje fri yta och jord - överallt är det jord som jag inte får röra.
Ni fattar, eller hur?
Idag höll Matte på igen.
Det var hög tid för luktärtorna att få nya krukor och flera pelargonsticklingar behövde planteras.
Själv trodde jag att det skulle vara tomatplantornas tur idag, så jag hade faktiskt börjat med att... öh.. lyfta upp dem från jorden där jag kom åt.
Jag trodde att Matte skulle vara tacksam.
Hur jag nu kunde ha trodd det när hon jämt är så otacksam...
Matte sade något med sträng röst.
Jag vet inte exakt vad eftersom jag alltid slår dövörat på när hon gör det.
Sedan grävde hon ner tomatplantorna igen.
Man kan faktiskt bli deprimerad för mindre...
Åt andra sidan är ju Matte ändå lite knäpp helt generellt, som ni mycket väl vet vid det här laget.
I morse skar hon sig på en sax det första hon gjorde.
Ibland tänker jag faktiskt att det inte är säkert att låta henne ströva omkring fritt här hemma.
Hon borde sättas i en bur om ni frågar mig.
Det blödde så pass mycket att hon behövde ett plåster.
Plåster luktar skumt.
Men det fastnar mycket katthår på dem.
Och när Matte skulle hålla på med plantorna och jorden så snodde hon en plasthandske från hemtjänstens låda.
För om man skulle blanda ett öppet sår, plåster, vatten och jord så skulle det bli pannkaka, sa hon.
Så det är alltså pankaksdeg hon blandar!
Jag i min enfald trodde att det var jord och vatten.
Jag trodde även att det skulle krävas ägg och mjöl och sånt för att åstadkomma pannkakor.
Men åt andra sidan har jag heller aldrig ätit pannkakor.
Så nu vet ni att här hemma planteras sticklingar i pannkaksdeg...
Varje dag lär man sig något nytt.
Hur som helst så är det för mycket grönt.
Och det bara växer och bredar ut sig.
Och står precis överallt.
Jag hatar det!
Är era mattar lika jobbiga?
Här är det två bilder på en del av grönskan.
Visst är det ful?
Mjau!

Mjau, ni vet väl om att det finns hjälp att få när ni råkar i trubbel?
(Om man till exempel lyckas med snubbelfällan som jag tipsade om igår...)
Eller när servicepersonalen inte håller måttet och behöver ett förläggande om böter i form av godis?
Då vänder man sig genast till advokatten!
Advokatten är alltid i tjänst och är helt oberoende för att skipa rättvisa mellan katter och tvåbeningar.
Jag har alltid undrat hur advokatten ser ut.
Och jag har äntligen hittat honom.
Jag lyckades få en liten frågestund med honom också.
Angående snubbelfällan till exempel skulle advokatten förklara för tvåbeningen som ramlat och slagit sig att det var för dennes bästa eftersom det ändå var dags att vila lite mer och gosa mer med sin katt.
Och när det gäller böter i form av godis för tvåbeningar som inte sköter sig exemplarisk så höjs beloppet om böter i godis parametralt när tvåbeningen inte genast inser sitt fel.
Ni ser att advokatten är mycket bra på att skipa rättvisa.
Så man kan lugnt vända sig till honom i alla nödsituationer.
Jag lovar att ni inte blir besvikna.
Och här är det en aktuell bild på honom.
Mjau!

Mjau, som ni säkert vet så är det mycket viktigt att hålla sin tvåbening alert.
Och naturligtvis vet ni även att det finns många olika sätt till det.
Låt mig visa er ett vinnande koncept.
När vanliga hinderbanor med bollar och leksaker inte har önskad effekt så kan man trappa upp det hela lite mer.
Så här.
Petar in en boll under ett matthörn.
Helst en ganska stel matta som en hallmatta för bästa resultat.
Mattan ska ligga på ett strategiskt ställe som måste passeras flera gånger om dagen.
Håll er i närheten för ett gott skratt dolt bakom morrhåren...
Min plan gick tyvärr inte som det var tänkt.
Ursaken är ikeakassen med tvätt i.
Den stod för nära.
Jag måste slipa på det hela så att Matte inte ser det innan det är försent.
Och bästa snubbelhindret är man alltid själv när man dödsföraktande kastar sig helt plötsligt framför tvåbeningens fötter.
Så nu vet ni vad ni ska syssla med i helgen.
Mjau!

Mjau, idag har jag varit super modig!
Hemtjänsten kom med Mattes matbeställning och jag satt i lilla hallen och tittade på hemtjänsten och blinkade.
De gick in i köket och Matte stoppade in några saker i kyl och frys medan hemtjänsten skalade potatis.
När Matte tittade runt hörnet syntes jag inte till.
Nä, för jag hade följd efter och spanade från under soffan!
När Matte satte sig i soffan kom jag fram.
Så Matte satte sig på huk framför soffbordet så strök jag mig mot henne och ville gosa.
Då var hemtjänsten klart i köket och gick med på att åka och byta ljusröret som Matte hade köpt tidigare i veckan och som naturligtvis hade visat sig vara fel...
Hon kom fram och satte sig på huk också och sträckte fram handen.
OCH DÅ GICK JAG SPONTANT FRAM OCH NÄSTAN NOSADE PÅ HENNES HAND.
Fattar ni?
Det var bara en centimeter emellan.
Efteråt skyllde jag på den konstiga lukten som gjorde mig nyfiken.
Ni vet, först handprit och sedan plsthandskar på det som hon precis hade tagit av.
Jag var ju tvungen att kontrollera att det inte innebar något farligt för Matte liksom...
Nåja, efter det vände jag och satte mig en bit ifrån.
Men gissa vem som fick en massa godis efteråt?
Och ja, man blir mycket trött av att vara så där modig.
Mjau!