Mjau, idag är det exakt tre år sedan jag föll till föga och blev gosig.
Dagen då jag helt enkelt inte kunde stå emot längre.
Jag hade ju varit ytterst tveksam i tre år.
Och klart och tydligt sagt NEJ TACK till all form av beröring.
Men sedan gav Matte mig lillfingret.
Ett lillfinger är ju inte så farligt, eller hur?
Och det kändes faktiskt lite skönt under hakan.
Och mot kinden.
Och efter en vecka hade jag tagit hela handen!
Resten är historia.
En historia med väldigt mycket gos och mys.
Jag ångrar verkligen inte att jag till slut blev gosig.
Men jag ångrar inte heller att jag tog mig den tid som jag behövde för att komma dit.
Inga godis i hela världen hade gjort minsta skillnad.
Även om jag faktiskt lärde mig till slut att ta godis från Mattes hand.
Det betydde inte alls att hon fick röra mig!
Nuförtiden kan jag knappt få tillräckligt mycket gos för att känna mig helt nöjd.
Men det är även en lite sorglig årsdag idag.
För idag skulle min kompis Saga ha fyllt år.
Saga blev mycket sjuk för 1,5 år sedan och var tvungen att somna in.
Matte hälsade en hel del på Saga under åren och när hon kom hem hade hon hemliga meddelanden från Saga till mig i sina kläder.
Så idag gråter Matte och jag en skvätt.
Och sedan gosar vi extra mycket.
(Bilden är på Saga som Matte har tagit för flera år sedan.)
Mjau!