Mjau, tvåbeningar är bara alldeles konstiga. Det har jag konstaterad förr.
Men på senare tid är både hemtjänsten och Matte helt knasiga.
Häromdagen, när det var min favoritpersonal, så lockades jag att äta godis närmare och närmare.
Till slut var det bara en meter mellan hemtjänsten och Matte och mig.
Fast WHO säger att man ska hålla 2 meter avstånd!
Så jag skyndade mig naturligtvis därifrån med min godisbit.
Men idag gick de till badrummet och höll på att riva ner inredningen...
Det var ljusröret som hade börjat blinka.
Matte påstod att det gjorde henne fullständigt galen.
Och framför ljusröret fanns det något galler som Matte inte orkade rubba.
Till slut fick hemtjänsten loss det och sedan fick de jobbar ett tag till innan även ljusröret var nere.
Ljusröret gick över hela långväggen och var nästan lika lång som Matte...
Och nu är det mörkt där inne.
Jag klarar mig fint som kan se ändå men Matte blir ju blind som en höna.
Först funderade Matte på att boka färdtjänst till lampbutiken.
Men sedan sa hon att det nog var dyrt att köpa ett så stort ljusrör.
Och badrummet måste ändå göras om innan året är slut.
Och då vill Matte inte ha ett sånt långt ljusrör med fult plastgaller under och fult träkant framför, säger hon..
Jag bryr mig inte om sådana petitesser.
Bara min låda får stå där den står nu så är jag nöjd.
Matte hittade ingen lampa att ställa in i badrummet så hon plockade fram adventsljusstaken.
Inte världens bästa ljuskälla om ni frågar mig.
Men Matte hittar i alla fall toaletten och tandborsten...
Dessutom snöar det nu igen så vi kan lika gärna önska god jul istället för glad påsk.
Nu är både Matte och jag redo att tillbringa resten av dagen i sängen.
Jag tänkte bara visa vilken fin hinderbana jag hade fixat åt hemtjänsten.
Visst är den tjusig?
Mjau!