Mjau, när det är så här mycket snö ute och dessutom blåser idag så måste man gå och lufta pälsen på annat sätt.
Så när Matte skulle vattna pelargonerna ute i loftgången så passade jag på att smyga ut.
Loftgångarna har tak över längst upp och baksidan är själva berget.
Och om inte solen skiner så är det lite halvmörkt där ute.
Kyligt är det också, det är därför pelargonerna övervintrar där.
De får inte mycket vatten men idag var det dags.
Matte lämnade dörren öppen när hon hämtade mer vatten.
Hon trodde i sin enfald att jag inte skulle våga mig ut.
Men jag hade en av mina modiga och nyfikna dagar.
Så jag testade att rymma.
Till vänster, dold av dörren, står Mattes rollator.
Den var jag ju tvungen att gå och lukta på.
Sedan nosade jag även på grannens dörrmatta.
Dörren är bara en meter bort och där bor det ingen permanent, så det kunde jag kosta på mig.
Det är generellt mycket tomt och tyst i huset under vinterhalvåret.
På sommaren går jag bara till tröskeln.
Då känns det rätt farligt.
Men när man nu har möjlighet att busa lite med Matte så får man passa på.
Och Matte var tyvärr helt lugnt.
Hon vet ju hur lättskrämd jag är och att jag då alltid rusar in i lägenheten.
Men jag fick i alla fall pälsen luftad.
Det är väl något.
Rymma tänker jag då rakt aldrig någonsin göra.
Mjau!