Mjau, idag är det internationella hittekattens dag.
Det har vi naturligtvis firat!
Inte minst eftersom jag själv är en hittekatt.
Om ingen hade hittat mig hade jag antagligen inte varit i livet nu.
För livet är orimligt svårt för hemlösa katter.
Och det är inte så många som blir hittade.
De flesta människor har en tendens att se förbi oss.
Jag trodde aldrig då att livet kunde vara så här underbart.
Och då pratar jag inte bara om mat och trygghet.
Jag pratar om relationer, kärlek, tålamod, närhet och att bry sig om.
För jag är medveten om att hittekatter, som är så skygga som jag var, sällan får en ärlig chans.
De anses hopplösa och gallras ut genast av länsstyrelsen för att "avsluta deras lidande".
Har man tur hamnar man ändå på ett katthem.
Men de flesta vill ha en kattunge.
Eller i alla fall en gosig katt.
Eller åtminstone en katt som blir gosig snart.
Inte en som jag.
Som behöver tre år på sig innan man får klappa.
Som vägrar att bli mutat med godsaker.
Som tar allt i sin egen takt.
Som har mycket integritet och attityd.
Så jag har dragit vinstlotten.
Det är inte många som har haft lika mycket tur som jag.
Att ändå få ett alldeles eget hem.
Att få hur mycket tid och tålamod som behövs.
Och att vara älskad från första dagen.
Under dessa omständigheter kan vilken hittekatt som helst bli trygg.
Så om du funderar på att skaffa katt - adoptera en hittekatt ifrån ett katthem.
Och kom ihåg att ge de skygga en chans.
För de kan bli hur gosiga som helst.
Om man ge dem massor med kärlek och tålamod.
Mjau!