Mjau, idag har det varit en riktig hemsk dag om ni frågar mig.
Stoppet i toaletten briserade igår kväll när vattnet inte längre ville rinna undan, inte ens sakta.
Matte var tvungen att borsta tänderna i köket.
Så i morse var hon verkligen tvungen att ringa om hjälp.
Och på eftermiddagen ringde det på dörren.
Jag trodde att något av det värsta är när hemsktjänsten vallar snabeldraken.
Men det här var snäppet värre.
Det kom två personer inklampandes och de klippte bort övre delen av mitt nät på balkongen för att kunna dra in den hemska spolslangen...
Jo, de satte sedan upp nätet igen, fattas bara!
Och de spolade inte alls länge påstår Matte.
Inte ens hälften så länge som de gjorde i lägenheten ovan för där hade de använd för mycket toapapper.
Hos oss är det bara rören som spökar tydligen.
Men jag tyckte att det kändes väääldigt länge.
Och det var mycket läääskigt!
Både Matte och jag var mycket lättade när allt var över ska ni veta.
Nu luktar inte badrummet apa längre och man kan vara där inne hur länge man vill.
Sedan åkte Matte iväg på en utflykt och lämnade mig ensam med mitt nya trauma...
Okej då, det var en timme däremellan.
Och det var en viktig utflykt.
Men det berättar jag om en annan gång.
Mjau!