Mjau, Matte har synpunkter på mitt sätt att äta ibland.
Hon säger att jag grisar ner!
Bortsett från att man inte borde tala om sånt med en kattdam i hennes bästa år så kan jag alltid skylla på min uppfostran.
Min mamma har minsann aldrig ätit mat ur en skål.
Så hon har inte kunnat undervisa mig i fine dining.
Däremot har hon lärt mig hur man äter säkert.
Hur man jagar och stycka och äter möss, råttar, sorkar och fjäderkottletter.
Sånt var jag mycket duktig på som ung!
Jag gissar att Matte inte skulle klara detta...
Dessutom har jag lärt mig vad man kan äta och inte äta.
Till exempel måste köttet alltid vara färsk.
Det är därför jag vägrar att äta ur andra format än portionspåsar och de allra minsta burkarna.
Alltså bara sånt som går åt under ett dygn.
Sedan har maten blivit dålig anser jag och vägrar äta ur större förpackningar, även om de har stått i kylen.
Dessutom ska det vara bra kvalitet på maten!
Man äter ju inte vad som helst...
Däremot försöker jag att äta så att maten ligger kvar i skålen.
Men jag kan väl inte rå för att den ibland försöker rymma?
Inte vill jag äta ur skålar med riktig kant heller för det stör mina fina morrhår.
Ja ni ser, det är ett komplicerat ämne det här med mat...
I morse tyckte Matte att jag hade grisat ner väldigt mycket.
Men då kontrade jag med att hon fick skylla sig själv.
Det var nämligen griskött i portionspåsen.
Mjau!