Mjau, det är mycket tröttsamt att vara en liten katt som är rädd för mycket.
Och som dessutom har flyttat för mindre än en vecka sedan.
Och Matte är också väldigt trött eftersom det inte är så lätt att flytta när man är kronisk sjuk heller.
Dessutom har det varit mer eller mindre stressigt de senaste 6 veckorna.
Så det är nog inte konstigt att jag känner mig mindre än vanligt och att Matte har klappat ihop ordentligt.
Men vi har ju inte bråttom.
Saker och ting får ta den tid det tar.
Just nu behöver vi bara vila, mat och sömn.
Och en massa gos.
Hälsningar från en liten katt.
Mjau!