Mjau, då satt vi alltså i bilen och åkte.
Det kändes som en evighet, fast Matte påstår att det bara var en timme.
Sedan var vi framme i god tid och fick vänta en timme på båten.
Vi hamnade i en speciell djur-kö där de ställde alla djurägare.
Folk gick runt och rastade sina skällisar.
Till slut fick vi åka på båten.
Det blev övre bildäck och vi hamnade nästan exakt bredvid en hiss, vilket Matte uppskattade mycket.
Men det var Mattes kompis som bar på mig i transportburen.
Efter lite om och men befann vi oss slutligen i ett litet rum med ett litet fönster och två bänkar.
Hela världen vibrerade konstigt hela tiden och fortsatte så i tre och en halv timmar.
Men annars var det lugnt.
Det var bara Matte och jag, det var skönt.
Matte la sig på en av bänkarna och sov ett tag.
Annars pratade hon mycket med mig.
Men just när jag började slappna av lite var vi framme och skulle tillbaka till bilen.
Vi åkte bara en liten stund.
Sedan försvann Matte ur bilen i en halvtimme, sedan kom hon tillbaka och vi åkte en liten stund till.
Matte förklarade för mig att vi var framme men att jag skulle vänta i bilen för att ha lugn och ro.
De lämnade båda fönstren en bra bit öppna för att det inte skulle bli för varmt i bilen.
Och där satt jag och gruvade mig för vad som skulle hända härnäst.
Alldeles ensam.
I flera timmar.
Matte var tydligen helt upptagen och helt slut.
Hon var tvungen att dirigera hela tiden.
Det var tänkt att jag skulle vänta i bilen till flyttkillarna var klara.
Men eftersom det drog ut på tiden så tyckte Matte till slut att jag skulle komma upp till lägenheten ändå.
För då hade jag suttit i buren i 12 timmar.
Så Mattes kompis hämtade mig.
Matte tog in mig i sitt sovrum och släppte ut mig varpå jag genast gömde mig under sängen.
Matte såg till att jag hade mat och vatten och lådan tillgänglig, sedan var hon tvungen att fortsätta dirigera.
Jag hörde dock aldrig något orkester, bara en massa oväsen.
Till slut var det ändå klart.
Då hämtade Mattes kompis upp krukväxterna från bilen och sedan åkte de iväg för att få sig någon mat.
Själv satt jag stoisk kvar i ett främmande rum under en bekant säng.
När Matte och hennes kompis kom tillbaka ville de bara sova.
Men Matte hade svårt att komma till ro för hon oroade sig för mig och för att hon hade så väldigt ont överallt i kroppen.
Hon pratade mycket med mig.
Klockan fyra var hon vaken igen och då låg hon länge på knä bredvid sängen och pratade.
Till slut kom jag fram lite kort och tog ett varv genom rummet.
Men jag brydde mig inte om Matte.
Hon hade varit alldeles för dumt för att få någon uppmärksamhet.
Sedan gick jag och gömde mig igen.
Mattes kompis åkte hem med en båt redan på förmiddagen.
Matte gick och lade sig direkt efter.
Men först öppnade hon sovrumsdörren och satte dit ett kompostgaller istället.
Sedan sov hon flera timmar medan jag passade på att smaka lite på maten och gå på lådan.
När Matte vaknade orkade jag inte riktigt vara så sur längre utan kom upp i sängen en sväng och ville ha lite gos.
Sedan lade jag mig i min fluffkoja för att sova.
Ett hårt golv är ju inte så bekvämt i längden heller...
Fortsättningen följer.
Mjau!