Mjau, nu ska ni få höra vad som hände igår.
Det är lika bra att berätta hela historien eftersom jag ändå ämnar ta detta till kattdomstolen.
Det borde finnas lagar som förbjuder servicepersonal att flytta.
Särskilt att flytta långt.
Vi hade det ju bra där vi bodde.
Det tycker i alla fall jag.
Men jag visste ju att något var på gång när det dök upp en massa killar och tömde vår lägenhet i måndags.
Och mycket riktigt - tidigt på tisdag morgon satte Matte på sig morgonrocken och arbetshandskar.
Hon lyckades avleda mig med mitt skosnören och plötsligt greppade hon tag i mig och bar mig till transportburen som stod på högkant i ett hörn.
Då fick jag panik!
Inte för att bli lyft eller för att Matte bar arbetshandskar utan för att hon försökte stoppa ner mig i buren.
Hon höll mig mycket hårdare än vanligt men jag är ju halare än en ål och Matte hade ingen chans mot mitt sätt att både vrida mig vild och samtidigt sparka så pass att burdörren lossnade och flög iväg.
Sedan flög jag också iväg - i ilfart till sovrummet för att gömma mig under sängen.
Matte lockade och bönade och bad men jag lät mig inte bevekas en millimeter.
Matte vandrade nervöst runt och spanade ut ur fönstret.
Efter ett tag kom två av de flyttkillarna som även hade varit med på måndag.
De stängde sovrumsdörren och lyfte upp sängen på högkant.
Jag försökte gömma mig ändå men det lyckades inte.
Så jag körde en kamikaze och rusade runt i rummet i racerfart inklusive långa hopp över sängen.
Killarna som också har katt blev riktigt impad av mig.
Och inte fick de tag i mig!
Men man kan inte rusa runt hur länge som helst, även om man är livrädd.
Dessutom är det faktiskt väldigt orättvist med tre stycken tvåbeningar mot en liten katt.
När jag blev lite trött försökte jag gömma mig i min fluffkoja som fanns kvar.
Vips satte någon ett kompostgaller mot öppningen!
Sedan kom en annan med transportburen och tryckte till från andra sidan.
Den tredje höll i fluffkojan.
Långsamt drogs kompostgallret upp men utan att jag hade minsta chans att rymma.
Så efter ett tag gav jag upp och gick över i transportburen.
Det gäller att inse när man har förlorat.
Alla tre tvåbeningar hjälptes åt att fästa gallerdörren ordentligt och sedan dra ett spännband i flera varv runt buren och snörde in den som ett paket.
Sedan lade Matte en sjal över buren medan killarna lastade in det sista och åkte iväg med allt vi äger.
Matte plockade ur kylen och frysen och sedan kom en annan tvåbening med bil och lastade in alla krukväxter förutom de största som hade fått åka med i flyttbilen.
Vi satte oss i bilen och jag fick sitta i Mattes knä i min bur.
Men det gjorde inte situationen ett dugg bättre, ska ni veta!
Jag var så fruktansvärt rädd.
Det här var del 1 av den långa resan.
Fortsättningen följer.
Mjau!

 

Amisa

20 maj 2020 23:52

Stackars Mimmi! Vi får hoppas att ni snart kommit till rätta i den nya lägenheten och att livet lugnar ner sig lite igen.

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Mimmi

21 maj 2020 04:07

Mjau, eller hur! Det är väldigt jobbigt att flytta.

 

Cornelia

21 maj 2020 05:55

Men fy vilken ruskig historia, jag blir ju darrig bara av att läsa vad du tvingades utstå!! Och mera kommer väl i del 2?!! Hua!

Mimmi

21 maj 2020 10:00

Mjau ja, historien är bara påbörjad...

 

Cirkus Boman

21 maj 2020 06:02

Oj så förskräckligt men matte skulle aldrig utsätta dig för sånt övergrepp om det inte var helt nödvändigt. Väntar spänt på fortsättningen

http://Bomansblog.wordpress.se

Mimmi

21 maj 2020 10:05

Mjau, där har du nog rätt kanske. Hon sa till mig att hon inte ville flytta utan mig.
Men varför flytta överhuvudtaget?

 

Björn

21 maj 2020 08:46

Stackars stackars dig Mimmi. Det måste ha varit fruktansvärt för dig. Men nu behöver du aldrig mera flytta. ❤️

Mimmi

21 maj 2020 10:06

Mjau ja, fruktansvärt är bara förnamnet.
Jag vill aldrig mer flytta!!!

 

Molly

21 maj 2020 10:14

Mjau,
Usch, måtte inte mina tvåbeningar få för sig att flytta, inte så långt i varje fall. Hoppas du kommer till ro snart Mimmi och att du också kan uppskatta den fina utsikten ni fått.
Min matte säger att hon fick flash back till deras resa till Gotland förra sommaren då de hade en sådan utsikt från balkongen.
Nosissar Molly

Mimmi

21 maj 2020 11:27

Tvåbeningar och deras utsikt...
Hoppas att du aldrig behöver flytta!
Nospussar

 

Smiley 🙂

21 maj 2020 12:03

Jag blir nästan stum, när jag tänker på hor modig Du är, finaste Mimmi! En fd. skyggis som flyttar, åker färja & bil, du har verkligen plockat fram Din inre Superkatt! Nu kommer allt bara bli till det bättre. Är Matte lycklig, så blir Du det också och vice versa. Nospussar & styrkekramar Smiley 😘🤗

Mimmi

21 maj 2020 17:32

Mjau, min inre superkatt har tagit paus idag.
Matte tar också paus. Vi bara sover. Ingen av oss är särskilt hungrig. Matte har en massa ont överallt för att hon i vanlig ordning gjort för mycket.
Men vi behöver ju inte ha bråttom heller.
Igår kväll kände jag mig modig. Men inte idag. Jag har mat och vatten kvar i sovrummet för det rummet känns hyfsat trygg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mjau, nu är jakten igång. Men för en gångs skull är det inte jag utan Matte som jagar. Hon jagar en annan evakueringslägenhet. Hon har nämligen kommit fram till att gästlägenheten är på tok för liten för oss. Hon själv skulle kanske klara d...

Mjau, det är så himla tröttsamt med städning! Idag ville jag verkligen absolut inte vara med. Jag gick till sovrummet och lade mig helt frivillig i min fluffkoja. Sedan rörde jag mig inte ur fläcken medan Matte bytte sängkläder och plockade un...

Mjau, på allmän begäran ska jag visa er mitt äckelvatten. Eller det som Matte tycker är äckligt. Utan att hon har smakat på det. Den har ungefär samma färg som hennes te. Något som hon tycker mycket om. Men som jag tycker är väldigt äckli...

Mjau, nu är det sommar. Sommar och sol och värme. Det betyder att jag bara är på balkongen på morgonen och på kvällen. Och att jag uppskattar riktigt kallt färskt vatten i min vattenskål. Ute däremot dricker jag det som Matte kallar "äckelv...

Mjau, inatt spydde jag upp en hårboll i min fluffkoja. Det var naturligtvis inte meningen. Men den kom så fort att jag inte hann ta mig ut. Det resulterade naturligtvis i att jag inte kunde ligga kvar där. Så jag hoppade över till sängen so...