Mjau, det har varit en mycket intensiv dag.
Mitt i morgongoset fick Matte plötsligt bråttom och kastade både mig och sig själv ur sängen.
Hon försvann en stund och jag hörde ljud i trapphuset och källardörren.
Till sist kom hon upp igen i sällskap av en främmande som hade kommit med en massa flyttkartonger.
De flesta fick stå i källaren men några fick han bära upp till lägenheten.
Matte kan ju inte bära något i trappan.
Jag undersökte genast kartongerna från alla håll och kanter så snart den främmande hade fått sina pengar och gått.
Matte var tvungen att lägga sig på golvet i hallen eftersom hon hade blivit yr och illamående av trapporna.
Sedan blev det frukost för oss båda två.
Jag valde att sitta ute på balkongen en timme.
Men sen ringde det på dörren och ännu en främmande dök upp.
Han tittade runt och satte sig sedan i vardagsrummet och pratade med Matte.
Länge.
Så länge att jag faktiskt blev nyfiken och kom fram för att visa upp mig.
Jag satte mig för att studera främlingen och lyssnade noga.
Han lät trevligt.
Innan han gick vinkade han hejdå till mig!
Strax efter kom hemsktjänsten.
Och sedan ringde Matte till banken som lät lika tveksam som förra gången.
De vill att hon först säljer vår lägenhet innan hon köper en ny.
Fast den nya lägenheten är helt perfekt för Matte och mig.
Och knappt dyrare än vad vi kommer att få för våran lägenhet.
Det verkar som om banken inte kan tänka logisk.
Det fanns dock ingen tid att grubbla för nästa främmande ringde på dörren.
Hon tittade också runt och satte sedan still och pratade.
Jag kände att jag började vänja mig och kom fram igen för att delta.
Efter en liten stund valde jag att lägga mig bredvid Matte i soffan.
Jag låg kvar även när främlingen räckte över papper till Matte över mitt huvud.
Efter det besöket sa Matte att hon var död.
Men mig var det inget fel på.
Jag tog en till tur på balkongen och efter det blev jag helt pigg och dribblade tre bollar samtidigt!
Matte ifrågasatte visserligen varför jag var tvungen att slänga en av dem i vattenskålen så att vattnet plaskade åt alla håll.
Men jag vet ju att Matte inte har minsta lilla aning om hur man har roligt...
Särskilt inte när hon är övertrött.
Jag har kommit fram till att det inte är så farligt med främmande tvåbeningar.
I alla fall om de pratar snällt med Matte.
För alla tycker att jag är sååå söt!
Gärna mer besök och komplimanger till mig, tack!