Mjau, ibland ställer Matte så konstiga frågor.
Som om den här muslingen verkligen behöver bada varje dag?
Vad vet jag?
Ser jag kanske ut som en presstaleskatt för muslingars badbehov???
Nä men då så!
Jag säger bara som flera kända män har gjort: jag känner inte den där muslingen!
(Vilket givetvis är en lögn, men ibland tröttnar man ju...)
Jag har aldrig sett den här muslingen förr och jag har aldrig badat den.
(Men jag kommer säkert göra det igen...)
Om den gillar vatten så är det inte mitt fel.
Den har inte drunknad men den kanske är berusad?
Eller vattenberoende?
Vad vet jag?
Jag är bara en liten katt.
Ingen kommentar!
Och nej, jag vill verkligen inte vara med på bild!!!

Mjau, idag har Matte migrän.
Den började redan sent igår kväll så hon ringde till hemsktjänsten och lämnade ett meddelande på telefonsvararen för att avboka dagens hjälp.
Inte för att hemsktjänsten lyssnade på det.
Någon hemsk person kom och ringde på dörren flera gånger.
Sedan ringde telefonen.
Matte blev lite sur.
Hon är inte särskilt roligt när hon har migrän.
I morse hade jag tassat ner hennes ask för öronpropparna och lekt med den under sängen.
Jag lämnade den längst in förstås.
Matte blev lite sur och jag gick från älskling till MENMIMMI på några sekunder...
Nåja, jag fick frukost och sedan gick Matte och la sig igen och jag anslöt snart.
Och så sov vi hela dagen.
Lätt som en plätt.
Nu har Matte fått i sig lite mat och då passade jag på att rusa runt i lägenheten för att sträcka på benen.
Sedan knåpade jag ihop en liten installation i förhoppningen att Matte skulle bli glad.
Och ja, hon tyckte att det blev en intressant färgkombination.
Fast lite skrikig med det röda mot det gröna...
Dessutom påpekade hon att bollen blir blockerad.
Mä, en konstinstallation ska vara snygg eller intressant.
Den behöver inte fungera!
Det borde Matte faktiskt veta.
Nu hoppas jag verkligen att migränen är borta imorgon och hon är en hyfsad normal Matte igen!

Mjau, vi bara sover.
Tänkte bara säga det ifall ni undrar.
Vi hörs imorgon.

Mjau, Matte har fått en knäpp på nöten idag.
Tillsammans med en väninna och hennes barn.
Så nu knäpper det i hennes nöt, eller om vi ska kalla det huvudet...
Fast hon använde öronproppar.
Matte påstår att det heter Nötknäpparen och var väldigt vackert.
Må så vara.
Nu är hon halvdöd och det är ingen vacker syn, ska ni veta!
Balett, säger Matte.
Balett är lätt, säger jag.
Jag kan minsann ta en piruett när Matte viftar med snöret.
Eller en halv piruett i alla fall.
Idag blir det dock ingen lek med snöret för Matte har redan kraschlandat i sängen.
Så jag roar mig med att göra fina mönster med snöret.
Visst blev det fint?

Mjau, Matte är lika trött som vanligt.
Men jag är pigg!
Jag har lekt redan under natten.
Matte hittade bollar både i köket och i badrummet.
Under badkaret...
Och jag ville leka nästan hela eftermiddagen idag.
Först lekte jag själv medan Matte åt och drack te i lugn och ro.
Sedan fick hon kasta bollar åt mig en bra stund.
När hon vilade lekte jag lite själv igen.
Men sedan ville jag ha mera action!
Så Matte fick vifta med ett snöre som jag hoppade efter.
Det är viktigt att hoppträna på vintern så man är i toppform till våren när insekterna börjar dyka upp.
Fattar ju vem som helst, eller hur?
Förutom Matte, som klagar på att det är ansträngande.
Och då viftar hon bara med snöret.
Det är ju jag som hoppar!
Nu påstår hon att hon är trött i armen...
Men Matte.
Sluta inte!
Inte ännu!!!

Mjau, vi är väldigt trötta och tassar bara runt lite när vi är hungriga.
Matte tassar runt i sina kattofflor och jag tassar mellan och framför hennes fötter, precis som man ska göra som katt.
När jag fortfarande var jätteskygg lovade Matte att aldrig klaga över om jag hindrade henne från att gå ordentligt.
Sedan har hon bitit ihop i över ett år.
Men nu blir hon ibland extremt trött på att jag alltid ska ställa mig på tvären framför foten hon precis ska lyfta...
Ibland står vi bara på stället och stampar och kommer inget vart!
Hihi.
När Matte är för trött och har alldeles för lite ork kallar hon mig för "Mensnällamimmi".
Oftast följd av en djup suck.
Visserligen vet jag att jag är snäll.
Men jag vet inte hur det där "men" passar in...
Jag tycker att hon är väldigt otacksam.
Jag ser ju bara till att hon går försiktigt och inte snubblar över mina leksaker som ligger lite överallt.
Och så skyller hon på mig för att hon inte orkar lyfta fötterna?
Jag som bara vill visa henne hur mycket jag älskar henne.
Så jag säger "Mensnällamatte, kan vi inte gå och lägga oss och gosa"?

Mjau, då har vi överlevd nyårsnatten.
Matte påstår att det gick rätt bra.
Jag försvann bara en halvtimme under sängen.
Men det började smälla redan på eftermiddagen och jag blev mycket rädd.
Matte fick jobba hårt i många timmar för att hålla mig någorlunda lugn.
Hon pratade och klappade och pratade och klappade...
Nio timmar höll hon på.
Nu när jag är helt trygg med henne så blir det mera effektiv än innan.
Kroppskontakt gör mycket för att lugna mig.
Vi tillbringade hela kvällen i sängen och jag låg nästan hela tiden tätt intill Matte.
Sedan var Matte helt slut.
Jag var mycket trött och sov så gott.
Matte låg vaken länge.
Idag är hon väldigt trött och mör i hela kroppen.
Men vi klarade det!
Och nu är det ett helt år till nästa gång.
(Förutom de fyrverkerier som lät dagarna innan och även ikväll och kanske några dagar till...)