Mjau, jag glömde ju att berätta om att vi har fått en ny granne!
Han som skrek en massa svordomar väldigt högt och när som helst har äntligen flyttat.
Nu bor det en ny där.
En med en skällis.
Vi har inte träffat varken tvåbeningen eller skällisen.
Men vi har hört dem, för det är ju ändå rätt lyhörd.
Men inte ens skällisen väsnas lika mycket som förra grannen.
Den skäller inte alls ofta.
Men jag lyssnar noga varje gång.
Bäst att vara på den säkra sidan när man är en liten katt.
Undrar hur skällisen mår imorgon kväll?
Matte säger att om jag var en skällis så skulle hon åka bort med mig varje nyårsafton.
Någonstans där det är lugnt och stilla.
Men med mig är det ju inte lika enkelt.
Nej, det är inte så enkelt att vara djur imorgon kväll...