Mjau, idag har jag hjälpt Matte på balkongen.
Det gör jag ibland när jag tror att hon behöver det.
Även om vi inte alltid har samma åsikt om det handlar om hjälp...
Matte flyttade in tre mindre pelargoner till fönsterbrädan i sovrummet.
Resten ska flyttas ner i källaren.
(Av någon annan.)
Sedan tittade Matte bedrövad på de pyttesmå tomater och den minimala paprikan.
Plantorna blommade alldeles för sent så frågan är om man ska skörda mini-grönsaker eller riskera att de fryser ihjäl.
Matte har inte bestämt sig än.
Men eftersom hon såg ut att behöva lite tröst så buffade och strök jag mig mot henne.
Utan att tänka efter.
För jag brukar faktiskt hålla lite distans på balkongen vanligtvis.
Matte blev positivt överraskad och mycket glad.
Så jag buffade och strök ännu mer.
Sedan ställde jag upp i en "jag är en cool odlingskatt-pose" i två sekunder också.
Men nu tycker jag verkligen att jag har jobbat klart för idag!
Eller hur?