Mjau, idag kom hemsktjänsten igen och städade.
Som om det skulle behövas städa här hemma!
Jag smutsar i alla fall inte ner.
Inte alls!
Mina hårstrån och mitt träströ ur lådan är ju väldigt dekorativa och borde egentligen inte tas bort.
Men jag antar att det är den dumma snabeldraken som blir hungrig varannan vecka och den nöjer sig inte med Mattes smulor...
Så jag ställer upp och smular torrfoder och kastar blötmat och leker med vissna blad och släper in diverse saker från balkongen.
Allt för att snabeldraken får något att äta.
(Och underförstått att den inte äter upp mig!)
Jag skulle kunna berätta historier om snabeldrakar.
Hemska historier...!
Men jag misstänker att min kompis Cornelia kommer att bli rädd då och klaga på att jag skräms.
Så jag låter bli.
Jag är ju en mycket hänsynsfull katt.
För det mesta...
Men ni ska veta att jag har sett fruktansvärda saker!
Vaddå Matte?
Nä då, jag berättar inga spökhistorier!
Okej då, jag är väl tyst då.
Till imorgon...

Mjau, jag kommer väldigt snabbt fram till att jag verkligen inte ville oroa Matte.
Om hon blir lugn av det så ställer jag givetvis upp!
Så jag funderade noga och hittade toppen av ett blad från Aloeveran som hade åkt av konstigt nog.
Jag började leka med den och dribblade den målmedvetet mot vattenskålen.
Det lät ingenting så det tog en stund innan Matte upptäckte det.
Och då skrattade hon gott!
Men sedan googlade hon och då tog hon genast vattenskålen till köket, bytte vatten och slängde Aloeveran.
Jag blev så klart lite stött.
Matte har ju citron eller gurka i sitt vatten.
Så varför kan inte jag också pimpa mitt med grönsaker?
Matte sa att jag naturligtvis fick ha grönsaker i vattnet om det var det jag ville.
Men inte just Aloevera.
För den kan vara giftig för katter.
Jag skulle kunna få gurka eller citron istället.
(Bläää...!)
Nåja, jag fortsätter väl med att dricka mitt vatten naturell.
Och dränka ofarliga saker som bollar och möss.
Men först efter semestern.
Jag var ju bara tvungen att visa för Matte att jag inte tappat gnistan.
Så nu är hon lugn igen och inte ett dugg orolig längre.
Visst är jag en snäll katt som tar hänsyn till Mattes känslor?
Mjau!

Mjau, det är varmt.
Kanske en aning för varmt. Här ligger vi i halvdunklet med nedvinklade persienner och härdar ut.
Väntar på natten när det är svalt.
Matte har erbjudit mig glass.
Men det tyckte jag var lite väl kallt.
Matte längtar efter vatten och att bada men orkar inte ta sig till det.
Nu ska hon sätta fötterna i en hink med vatten istället.
Och titta på en bild av havet i telefonen.
Hon har i alla fall fantasi, min Matte...
Hoppas att ni har det roligare än vi.
Mjau på er!

Mjau, Matte är mycket orolig för mig.
Ni kanske undrar varför?
Jo, det har gått många veckor nu sedan jag senast dränkte något i poolen eller vattenskålen.
Och ja, det är faktiskt mycket ovanligt!
Men nej, jag känner mig inte sjuk.
Matte undrar om jag börjar bli gammal eller har avslutat mitt forskningsuppdrag om att undersöka leksakernas förhållande till vatten regelbundet?
Men Matte!!!
Antagligen är jag bara 6 år ung!
Och min forskning ligger bara på is - eller ska vi säga på torra land.
Jag har ju semester!
Även jag behöver semester ibland.
Just nu har jag semester från forskning och auktioner.
Istället ägnar jag mig mer än någonsin åt balkongen.
Fågelskådning är ett roligt men tidskrävande hobby.
Och på kvällen går all energi åt till jakten.
Nattfjärilar smakar som bäst just nu!
Dessutom behövde jag verkligen semester från mina två krävande och ansvarsfulla jobb.
Jag antar att Matte är lite avundsjuk eftersom hon aldrig får semester från sin sjukdom.
Fast just nu planerar hon faktiskt för en semesterdag med tant Maja.
Inte en hel dag i och för sig, bara en halv eller några timmar.
Men i alla fall.
Vi får se hur det går.
Nedan får ni en bild på en icke aktuell brottsplats...

Mjau, här kommer ännu en bild från "the green collection".
Jag tycker mest att det ser ut som om jag befinner mig under vattnet.
Usch, vilken hemsk tanke!
Inte för att det finns någon risk för det.
Vattenskålen är för liten.
Poolen har för lågt vattenstånd.
Och badkaret har en bräda tvärsöver med handtag.
Ärligt talat har jag inte vågat närmar mig badkaret sedan Matte satte dit den.
Annars utforskar jag gärna badkaret då och då.
Och jag gillar även att balansera på kanten och håra ner Mattes handdukar...
Men nu håller jag avstånd från badrummet.
Matte får gå ensam på toa alla gånger.
Mjau!

Mjau, idag är vi riktigt sena!
Beror naturligtvis på min ständige sekreterare som var för lat.
Som vanligt.
Hon har varit hos den sjuke gymnasten igen och sedan var hon död ett tag.
Kanske inte så konstigt ändå.
Hon har sovit extra dåligt några nätter nu på grund av fullmånen så hon är ännu tröttare än vanligt.
Om det nu är möjligt...
Och sedan höll hon på att svälta ihjäl och behövde en pizza, bums!
Morden i Midsomar ville hon heller inte missa.
Så på den vägen är det.
Dessutom kom hon just på att tvätten hämtas imorgon bitti, så hon måste byta sängkläderna och räkna trosor och handdukar.
Själv röjer jag på balkongen och haffar lite snacks...
Någonstans däremellan var hon tvungen att fota mig igen för att jag var så söt.
Och som vanligt spelade kvällsljuset henne ett spratt.
Det blir liksom gröna skuggor på bilderna.
Men nu påstår hon plötsligt att det faktiskt är konst?
Jag tycker att det är konstigt!
Grön kan hon vara själv...

Mjau, jag gillar verkligen Mattes huvud.
Jag gillar att buffa mot det och att stryka mig mot det.
Men det bästa är fortfarande när Matte stryker med kinden eller pannan mot min mage.
Det är så himla mysigt!
Helst ska Matte samtidigt hålla mitt huvud i en av sina händer.
Då är det absolut bäst.
Har ni något favoritgos?

Mjau, jag kan berätta att ordningen är återställd.
I morse serverade Matte vanlig Mjau blötmat och det slank ner alldeles utmärkt!
Däremot har hon skrattat åt mig.
Jag har nämligen börjat tvätta min fluffiga kudde som ligger i min fluffkoja.
Det har hänt flera gånger nu.
Matte undrar om det inte är bättre att jag tvättar mig själv istället för kudden?
Hon fattar som vanligt precis ingenting.
Jag har en stor anledning till att tvätta kudden.
Min fluffiga kudde liknar nämligen pälsen på min älskade Nallis!
Det är ungefär samma färg och samma längd.
Så när Matte tror jag jag tvättar kudden så drömmar jag i själva verket om Nallis och att jag tvättar honom.
Men det är klart att tvåbeningar inte förstår sig på sådan kärlek.
Och för att påminna er om Nallis så kommer här en ny foto på honom där han njuter i trädgården.
Visst är han stilig?
Jag tycker dessutom att han gör sig extra fint på blå bakgrund.
När, nu tror jag att jag måste gå och tvätta kudden lite till...